Håhå, det var en mångsidig dag. Tandhygienist-besök, veckohandlande, hämtande av ett postorderpaket på en undangömd postcentral (vilket paket efter uppvisande av både legitimation och namnförtydligande visade sig innehålla endast firmans tjocka broschyr, inte den beställda lila jackan). Såna tradiga mödor.

Men en ljusglimt innehöll dagen! I går lade jag ut ett foto på FB-siten ”Kannelmäki kierrättää”, en grupp för folk i vår förort som vill skänka bort onödiga grejor, sälja eller byta – ja det mesta i prylväg man kan tänka sig.

Mitt foto föreställde 27 delar av en finskspråkig konstbokserie mamma köpte åt mig (en del i månaden) när jag var gymnasist.

Jag blev konsthistoriker, jodå. Men i dag är dessa stentunga fina böcker bara en del av ett bibliotek som behöver rensas ut. Inte köper antikvariat såna böcker.

Böckerna erbjöds alltså gratis för hämtning hemma hos oss på Kantelevägen. När jag så ömkäkad stegade ut efter hygienist Anninas grundliga putsning lyste det rött i FB – en dam ville gärna ha böckerna, men hon hade ingen bil och bodde en kilometer bort.

Vi hämtar dem, textade jag, när är ni hemma? Sagt och gjort. När vi ringde på dörren för att leverera våra kassar öppnade min FB-kontakt och i bakgrunden såg jag en man ivrigt resa sig ur länstolen. ”Min man är så väldigt intresserad av sånt här”, sa damen och tog emot kassarna med ett enkelt tack.

Sen tackade jag själv – ännu hjärtligare. För att mina gamla vänner alldeles tydligt fått ett nytt gott hem – en värdig plats där de kan inleda ett nytt, betydligt aktivare liv än hemma hos Ekrems på Kantelevägen.

20140312-202649.jpg

Annonser