Det firas påsk. FB är full av meddelanden som antyder att folk reser nånstans, till landet, till storstäder, till sina barndomsorter. Dom som inte reser bort står i snabbköpens kassaköer.

Det gjorde vi i morse. Kvark, vispgrädde, oxfilé, fikon, körsbär, blomkål, parmesanost. Det ska bli familjemiddag i morgon. Små karelska piroger, brödost, popcorn, skinkfilé, korv, pommes frites. Det ska bli kvällsvard för barnbarnen i afton.

Köpkärrorna bångnar denna näststörsta – eller slår påsken ren av julen – mathelg.

Vi ska inte resa, som tur, för just nu är det turbulent. Hemmet är liksom varken här eller där just nu. Det är ett evigt mailande med mäklare och bankrådgivare, göra fastighetsaffärer är komplicerat.

Lite pyntat har jag, hängt ägg i takkronan. Några påskkort har anlänt. Ett av dem gjorde mig ledsen. En väninna – långvarigt sjuk och deprimerad – skrev med darrig handstil att hon nog inte orkar skriva mer. Krafterna är slut.

På söndag är det också ett år sen väninnan Christina dog. Sista gången vi satt tillsammans i kyrkan var på långfredagen i fjol.

Men – i eftermiddag ska jag gå på åttioårskalas. Jag kan inte fatta att väninnan Rosalie fyller tjugo år mer än jag. Full i sjutton som hon är. Hon har önskat att gratulanterna understöder barnhemmet Corazon Grande i Bolivia. Det har vi gjort. Men en liten flaska Jamesons whisky ska hon också få. Vår gemensamma favortitdryck – lenar körsångarstrupar.

I morgon ska vi också gå till Tomtbacka gård och se på dom nyfödda smålammen. Det nya livet spirar, det har lovats sol och värme under påskdagarna.

En välsignad påsk, kära läsare, hur och var ni än firar!

20140417-134531.jpg

Annonser