I dag var det dags att höra den nya uppsättningen av La Boheme på Nationaloperan. Pålitlige Jan Granberg hade i sin recension prisat speciellt Rodolfo, Zach Borichevsky. Han var fenomenal. Alla andra också. Jag grät så det skvalade, speciellt på slutet. Puccini drabbar mig alltid. Mimi, Floria Tosca och Butterfly. Skönt att ge sig hän, fast intrigen är bekant sen länge.

Min dotter E, i dag radioredaktör och Eurovisionsvetare, började sin musikaliska bana lyssnandes till Jussi Björlings Puccini-tolkningar. Inget annat fick den lilla gråtgrisen att ta det lugnt än dubbel-LP:n där Jussi framförde många av operavärldens bästa bitar. Vi spelade den skivan något oerhört det första späda året. Och ingendera av oss tröttnade på ”låtarna”. Puccini har en speciell familjeanknytning på det viset.

I dag var det ju Bokens och rosens dag. Böcker kan jag inte gotta mig åt just nu, när innehållet i hyllorna ska minimeras. Ingen ros fick jag heller. Men dagen är väldigt trevlig, tycker jag, värd att fira.

Bubbel blev det däremot, både före operan och i pausen. Tyvärr har drycken en sövande inverkan i salongsmörkret, speciellt en dag mitt i veckan. Åtminstone om kompositören heter Verdi, eller om vi hasar oss genom något långt av Wagner. Boheme, rätt kort och intensiv, förorsakar däremot inga problem, men för säkerhets skull hade jag laddat i mig en dubbelespresso till desserten. (Chokladmousse och nougatglass – det var onsdagsmums det!)

Nu ska vi ännu titta på andra avsnittet av TV-serien Lilyhammer (säsong 2). Jag både gillar och ogillar serien, kan inte bestämma mig.

Och i morgon ska det säljas lokal. Huhuh!

20140423-224011.jpg

20140423-224022.jpg

Annonser