Voj, kära läsare! Livet är dock roligt och intressant! I helgen timade Östra Nylands Sång- och musikförbunds 100-årsjubileum. Min damkör var inbjuden för gemensamt program – och vi fick därtill dra en egen konsert.
Sångfesten regnade bort, till stora delar. Iförda regnkappor avverkade vi damkörernas musikpass. Sen följde man med resten som det råkade. När manskörerna drog igång stod jag med ett glas riesling på terassen. ”Suomis sång” skallade magnifikt. Jag berörs så av mansstämmor, gärna äldre och yngre i blandning.
Allt ordnade sig. Och när sången var slut kom solen fram. Den gemensamma buffén avåts något hetsigt, det blev dans och damkören tog sig en gemensam svängom i snitsig stil. Bjudas upp – vilken utopi och vilket stolleri!
Mycket mer vore att förtälja om kvällen, men vi övergår till dagens konsert -min kör Vox Femina solo- i Almska huset.
Man noterar: att humor, självkritik och koncentration är vad som behövs i körsång. Att en god dirigent är guld värd ( notera vår Andrea Eklund som härefter drar ut världen och kommer att bli något fenomenalt). Att det finns kraft i att glädjas åt vad vi kunde – och styrka att ta om det vi inte klarade av första varvet.
Jag är övertygad om att körsång är en av världens frälsningar!
Och nu är vi hemma bland flyttlådorna igen. Vardag timar. Men o, vad jag gläds åt att jag fick vara med om sånghelgen!
Kolla annonseringen här nedan. Fullt hus (fast huset inte var sååå stort…).
