Här har vi nu bott några veckor, i sjätte våningen med vida vyer. De flesta packlådorna har tömts, saker har funnit sin plats – eller ligger ännu i små tveksamma högar på golvet. Gardinstänger och taveluppsättning tar vi oss an först under semestern.
Vad är facit så här långt? Några bildbevis.
Bonus nummer ett är den inglasade balkongen med vy över en strimma Finska viken, med närkontakt till svalornas flykt och fullmånens skiva. Här har maken funnit ro. En pipa eller cigarr och en god bok på balkongen lugnar nerverna. Det var en sån här balkong han allra mest önskade sig när vi pratade eventuell flytt. Med iver ser han fram mot de stjärnklara vinternätterna – och inköpet av en stjärnkikare.
Jag ville mest av allt ha ordning och reda. Skåp och hyllor, åtskilda arbets-, sov- och vardagsrumsfunktioner. Bäst här är klädrummet, det är ett litet underverk av utrymmesmöjligheter. Hit ryms alla årets persedlar, vårt idag lilla linneförråd – och just denna sommar flera lådor fysiksalsutrustning (maken riskerar inte att något kommer bort i skolflytten). Nedan en glimt av min lilla vrå av det husliga paradiset.
Men allt kan inte vara till fullkomlig belåtenhet. I vår nya lya är det köket som falerar. Det har för få skåp, för lågt mellan hyllorna, en stor del av arealen äts upp av tvättmaskinen, som okarakteristiskt nog är placerad här. Arbetsytorna är minimala. Här krävs nytänk, men någon köksreparation orkar vi inte ge oss in på. Diskmaskinen jag märkligt nog f.f.g. kommit i närkontakt med kräver även den nya rutiner. Tömma och fylla i ett logiskt kretslopp, ännu en liten utmaning.
Ett och annat är lite sämre än förr – men det mesta är definitivt bättre. Så det var bra att vi vågade oss på uppbrott. Inte en dag har jag hittills längtat tillbaka till det gamla!
Carola Ekrem 