Tvättstugan som prövosten för grannsämjan har jag skrivit om förr, men det gällde förra husbolaget. I går smög jag mig försiktigt ner i nya bolagets tvättstuga med mina lakan. Bykandet förlöpte utan problem efter att jag utrönat i vilka spalter på de intrikat utformade bokningslistorna jag enligt de mångordiga och förmanande instruktionerna skulle plita vårt lägenhetsnummer.

I morse skulle jag hämta byket i torkrummet. Efter att jag plockat ner allt uppdagades på väggen ytterligare ett regelverk, ett mästerprov på grannumgängets etnografiska uttryck.

Först kunde man ta del av de officiella buden: kom ihåg att anteckna namn och antal bykstreck du avser boka, reservera tillräckligt, men inte övermåttan mycket tid för torkandet, avlägsna ditt torra byke i tid, placera mindre persedlar nära fläkten så byket inte hindrar luftcirkulationen o.s.v. o.s.v.

Mellan de tryckta raderna kunde man läsa grannarnas med blyerts inskrivna tilläggsdirektiv. Se till att torkrummet är tomt 7.00 på morgonen lydde ett påbud, anteckna när du avser avsluta din torktid kommenderade ett annat.

Vid sidan om de officiella och de inofficiella regelverken kunde man också hitta rebelltruppernas kommentarer. ”Och ni små själar orkar skriva ner allt detta skit”! Varpå en smiley manade till grannsämja!

Oj, oj, oj. Här gäller det att tassa på tå mellan skyttegravarna! Och det blir för mig en utmaning att på förhand räkna ut antalet nödvändiga bykstreck och den behövliga torktiden – i förhållande till fläktens effektivitet.

Men det ska väl gå! I grannsämjans och husfridens namn!

20140701-113137-41497486.jpg

Annonser