Dags för årets utfärd till Fiskars-Pojo-Ekenäs, släktens urtrakter. Vi började som vanligt med kaffe, saft och stora bullar i Fiskars, farmors hemtrakt. Sen drog vi till mormors hemtrakter, kollade in gravarna på Pojo kyrkogård, synade varje vrå i den uråldriga kyrkan.

Efter att jag checkat att man skött sommarvården av min morfarsfar kammakarens grav i Ekenäs (det hade man, tack för fina pelargonior, hmmm, de kostar ju nog omåttligt, förstås) dinerade vi på restaurang Rådhuset som serverade delikat rödspätta och köttgryta för de vuxna och generösa korv- pommes frites tallrikar åt barnen.

Ekenäs har mängder av roliga lopptorg och presentbodar och inredningsbutiker. Och en formidabel lekpark nere vid stranden. Allt betades av i traditionens anda.

På hemvägen inhandlades lokalt bröd och närproducerade grönsaker.

Dagens oho!-upplevelse bjöd Kyrkpressen på. Gamla svenska hemförsamlingen ska tydligen ställa till med indirekt kyrkoherdeval när nuvarande herden går i pension. Taktikerat, no doubt. När det är församlingsrådet som väljer herde – och inte varje enskild församlingsmedlem – gäller det att rösta in klokt folk vid höstens församlingsval. Men man kan ju ta till sämjoval, förstås, för att få skutan styrd som man vill. Eller bulta igenom det hela fort, medan man vet vad rådet har för mening. Jag följer läget intresserad.

Men mig angår detta beslut Gud vare prisad inte. Med samma post kom ett vänligt brev där vi hälsades välkomna till nya hemförsamlingen. Av en månghövdad skara präster av båda könen.

20140703-202951-73791607.jpg

Annonser