Liksom en enorm skara finlandssvenskar (erfar jag via FB) har jag i dag lyssnat på Mark Lewengoods sommarprat. Han firade just i dag sin 50-årsdag. Var sig lik, hemskt sympatisk, jo jag tycker om Mark. Skriver jag på finlandssvenskt familjärt sätt. Nej inte känner jag ju honom personligen, förstås, men jag har en binge av hans kåseriböcker. När natten faller på är det bra att läsa något vänligt och humoristiskt. Och dessutom ofta tänkvärt och mitt i prick.

Jaså han är 50 nu, lillgossen. Jag å min sida påmindes i dag om att 60-årsdagen nalkas med fart. Det var postorderföretaget Ellos (jag köpte en lila kappa där i våras) som gratulerade och rentav utlovade en liten gåva på högtidsdagen. Den skulle tillsändas mig när jag först handlade för 25 euro. Det var inte mycket till födelsedagshyllning, tycker jag.

I dag gjordes då besöket till YLE: s semesterö Högkopplan – vi är ju bosatta nästgårds nuförtiden, bara en kort resa med buss nummer 145 är det till hamnen där förbindelsebåten Ulpukka och en 7 minuters sjöresa väntar.

Min ålder känns allra mest när jag ska ta mig i och ur båtar. Jag har absolut ingen båtvana och att äntra en gungande liten farkost, då det krävs ett stadigt hopp för att komma över en ränna där vågorna ses skvalpa i djupet är för mig en fasa.

Men jag fick hjälp av den unga båtförarens fasta hand – och maken stöttade från andra hållet. Så ombord kom vi.

På ön väntade dotterns familj. Med välkomstcocktails, senare våfflor och svalt vittvin, däremellan åt vi läckra strömmingsbiffar på öns restaurang. Vi flickor gick i bastu och tog en iskall simtur från bryggan, T tog rentav två och S en halv. Inget piggar upp som kontrasten mellan bastuhettan och det isande vattnet.

När vi tassade tillbaks till stugan märkte jag att jag blivit ostadigare på benen även vid terrängvandringar. Det är svårt att ta sig ner för steniga bergsknallar, varje rot är ett hinder också på en jämn skogsstig. Men det är underbart att uppleva hur barnbarnen helt instinktivt vänder sig om under vägens lopp och tar mig i handen, stöttar och ger balans.

Både maken och jag känner åldern knipa i leder och senor denna sommar. En ny milstolpe ska ju passeras, så det är naturligt.

I morgon ska vi spika tavlor hela dagen. Och klättra upp på Sököberget med varsin miniflaska rosébubbel. Också vi gamyler kan konsten att roa oss.

Nedan avskedskommittén på Högkopplans brygga. Och festtrakteringen på verandan. Svärsonen gräddade ett litet berg våfflor.

20140710-213942-77982225.jpg

20140710-214011-78011678.jpg