Här ligger den igen. Starten på en liten packning. Vi ska kryssa till Stockholm några dar, maken och jag. Evigheter sen jag åkte med Viking line. Samma båtar som i forntiden. Knappast har så mycket annat förändrats heller. Trubadur i puben som sjunger Living next door to Alice och Creedence Clearwater-låtar. Den stora båten som makligt navigerar sig genom Stockholms skärgård i morgonsolen (solen är att hoppas på) efter att ha tagit in i ett suggestivt lysande tyst Mariehamn på morgonnatten.

En enkel hytt, havsutsikt har vi satsat på. Taxfree som inte är speciellt billig. Ett dansband från Polen som underhåller i dansrestaurangen.

Jag kunde nästan stanna hemma, så förutsägbart är upplägget. Men det är just charmen det.

Fast först ska väskan packas. Och det är nu jag (jo, många läsare har hört det förr) längtar så efter en Lady’s maid. Som skulle packa, koordinera, komprimera och komma ihåg.

Som skulle säga att: ”visst skulle Milady dinera i Food Garden, då packar vi den svarta tunikan med smyckena från Paphos. En eventuell båtutflykt till Skokloster kräver stadigare skor och en överrock, det må vara varmt inne i salongen. Restaurang Pelikanen på Söder kräver ingen klädkod, då kan den nya blusen från Palma kombinerad med halsbandet från Tallinn passa, på Riche är det smart casual som gäller, och Nils Dardel utställningen på Moderna museet kan besökas i bekväm luftig sommarblus (Lindex) -jag packar det passande spanska halsbandet och den orangea nya väskan. Ingen fara med skodonen, Milady, jag har full kontroll”.

Men se den koordinatorn är inte anställd i detta hushåll så nu får Milady sätta igång med att stryka byxor och blanka skor. Och fylla de små reseförpackningarna med krämer och schampoer. Och som vanligt ävenledes ha översyn över Milords persedlar.

Men – Stockholm i mitt hjärta – värd (det egentligen ringa) besväret!

20140715-194613-71173956.jpg

Annonser