Fullmåne drar det ihop sig till igen. Och som i visan om måne klara kan jag bara sucka och konstatera att den är lycklig som ”får högt över jorden fara, och blott se på och blott se på”.

Ty några saker denna vecka bryr och berör mig. Dels saker som strängt taget inte mera borde angå mig, dels saker som sannolikt kommer sig av oeftertänksamhet och okunnighet, men som blir till åsidosättande och nonchalans.

Det första berör min forna församling i Helsingfors. Jag fick ju lämna både församling och församlingsråd efter att ha konfronterats med maktmissbruk, mygel, manipulationer och mobbning. Fyra mäktiga M.

Nu har det skeva styret kommit ut i vidare kretsar. Man har nämligen ställt till med indirekt kyrkoherdeval, församlingsmedlemmarna berövas rätt till valdeltagande, och just detta tilltag väckte allmänhetens uppmärksamhet för det överlag dolda i församlingsstyrets ageranden.

Det är insändarkrig i kyrkliga veckopressen. Arga församlingsbor hotar med avgång, förtroendevalda och kyrkoherde – nej, de varken försvarar eller förklarar sig – de bara konstaterar fakta. Omogen den som flyr kyrkan trots att styret är skevt, blev faktiskt den hårresande kontentan av resonemanget i förra veckans nummer.

Den skribent som satte tändstickan till krutdurken hade fått tillstånd att göra det anonymt. Jag förstår att det kändes nödvändigt i det klimatet.

Vad som gör att jag berörs av skrivelserna är att jag i några av texterna anonymt nämnts som den ”rådsmedlem som avgick i protest mot styret”. Jag får mig av skribenterna tilldelad den tudelade karakteristiken rakryggad-omogen.

Ena stunden tänker jag fatta pennan och backa upp den anonyme ursprungsskribenten. Andra stunden känner jag att tiga är guld.

Hur som helst har många tråkiga minnen väckts till liv av detta tidningsläsande. Känslan är molande och jag drömmer mardrömmar. Den församlingen var dock en del av min vardag – och såsom en utökad familj i över 30 år.

Det andra irritationsmomentet då? Tja det har att göra med alltför yvigt chefsstyre. När nyckeln till att bli noterad, uppmärksammad och synlig inte är prestationer utan en förmansposition.

Inte mer om det denna gång. De inkompetentas begränsning rår man inte på, yttrade sig en professor i bekantskapskretsen en gång.

20140808-220747-79667313.jpg

Annonser