Mina födelsedagsballonger har tappat sugen något. Men ännu nänns jag inte slänga dem – dom fyller mig med glädje trots sin slokande apparition. Lite lik den tynande apan känner jag mig dock. Augusti är inte min månad.

Den sista sommarmånaden går dock vidare med olika traditioner, och äntligen är september i sikte. I går avlades besök på Sarvsalö, varje år den här tiden åker kollegan och jag dit. En gammal arbetskamrat har slagit ner bopålarna där och sedan åratal tillbaka är det fastslaget att vi gör en sensommarutfärd dit.

På ön var hösten kommen, sommarboarna avresta och butiken öppen bara nu och då. Tranorna samlades på fälten, snart drar plogarna söderut. Vemod och säsongavslutning i luften.

Arbetsplatsens rekreationsdag inföll i dag. Jag valde att stanna hemma – eller på jobb vill säga. Jag visste att dagens program inte skulle vara mig till uppbyggelse – lika bra att skona sig ilska och huvudvärk. I den här åldern vet man när det inte kommer att vara roligt. För en själv alltså.

Det var märkligt att vistas på den moltysta arbetsplatsen. Kollegan hade fattat samma beslut som jag, och det var tur. Kusligt är temporära kontoret
nämligen när arbetarna är frånvarande. Det knäpper och knakar i knutarna. Man tycker sig höra steg långt borta i den vindlande korridoren.

Det gick dock bra att jobba, jag hade nämligen av en kund ställts en festsedsfråga som krävde genomgång av det ena och det andra materialet. Sån verksamhet är skoj, och hittar man inte precis det som efterfrågats stöter man på en massa annat nyttigt. För nån annan fråga, kanske.

Sen var det dags att hämta T och S, alla andra i familjen hade tightare tidtabeller. T och jag fixade snabblasagne, S och mofa relaxade med iPadarna. Vi funderade igenom vad som behöver köpas för flickornas övernattning på lördag. (Då infaller föräldraskapets traditionella kräftskiva i Åboland nämligen.)

Det ska bli pyjamasparty hela natten, fick jag höra. Inget konstigt – pop corn och musik ( det sistnämnda hämtar flickorna med sig).

Före det dock fredag, veckans bästa dag, som kommer att innefatta ett vetenskapligt möte – ett av de sista i sitt slag för min del. Det är dags att låta unga hungriga förmågor ta över den verksamheten.

Och så avslutas dagen med öppet hus i arkivets temporära utrymmen. Jag har förstått att det ska serveras bubbel. Ett utmärkt sätt att avrunda arbetsveckan – kunde gärna vara en oftare återkommande tradition det med!

IMG_0466.JPG