Det ligger använda pappersnäsdukar i drivor runt min säng. Men flunssan har nått det stadiet att det är bättre att hasa upp sig ur bädden och tassa omkring lite. Tömma och fylla diskmaskinen, plocka undan torrt byke, sortera sockor. Småplock. Gör att man kommer i gång lite grann. Rensa bort torra löv från pelargonerna på balkongen. Mycket mer orkar man inte just nu.

Förr när man kurerade sig hemma var man avskild från världen. Icke så i dag. Man är mer uppkopplad än nånsin, världens nyheter ramlar över en via de sociala medierna och sängliggande hinner man ta dem till sig mer än i vardagslag.

Fy fasiken vilket vapenskrammel som är på gång. Både i fjärran och på närmare håll. Vilka hemska tider. Dras paralleller till den ena och den andra dramatiska historiska politiska situationen – som slutade med skräck och elände.

Sen är ju den lilla världen med en också, via Instagram och FB. Både glädje och sorg där. Jättemånga bröllop har firats i helgen, ja det är mina vänners barnageneration det gäller. Augusti tycks vara en stor bröllopsmånad nuförtiden. Sen är det hulabaloo om gulnäbbsintagningarna i diskussionsspalterna. Den diskussionen är gammal som gatan, men nu tycks intagningarna ha tagit en kladdigare och mer kränkande vändning igen. Liknar sederna i Uppsala universitet på 1600-talet. Behyvlingarna av nykomlingarna, råa tag. Intet nytt under solen. Mycket att notera för festsedsforskaren. Mental note: printa ut diskussionstrådarna på jobbet.

Och mailen öser över en också. Nöjen och förpliktelser i en röra. Vad vill jag äta på damkörens avskedsmiddag för avgående dirigenten? Har jag kommit ihåg att sända in arbetstidsuppföljningsblanketten? Välkommen på Kristen lunchgemenskap efter sommarpausen! Var god, delta i en 360-gradersbedömning av din chef!

Kanske borde man stänga av alla kanaler när man är konvalescent? Jag tror jag slår på Netflix igen. Fast Nanny Fran börjar stå mig upp i halsen. Ett friskhetstecken, kanhända?

IMG_2286.JPG

Annonser