Tittar på reprisen av Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” och läser parallellt pocketutgåvan av bokserien. Är väldigt inne i familjegemenskapen gossarna emellan, deras julfirande t.ex. Benjamin, Rasmus, Paul, Reine, Bengt& co. Som familj har dom blivit hela bunten.

I dag högtidliggjordes söndagen med gudstjänst i Mataskärs kapell. Det var trevligt och fint – pastor Brita och kantor Elsa hade lagt ihop en bra stund av bön, texter, sång och god kristlig stämning. Men församlings-samfälligheten inbjöd då inte till gemenskap. Bliganden och blänganden på de två nykomlingarna! Nej, vi kristna måste allt bättra oss. Se lite mer uppmuntrande på våra medkristna när de dyker upp.

Maken har reagerat på det här inåtvända beteendet förr, jag har försökt släta över. Men näää, domdär surpupporna fick allt dricka kyrkkaffe för sig själva. Inte ville vi tränga oss på.

När vi prisat Gud stack vi iväg. Spelade minigolf. Åt en hamburgare, gjorde oss klara för föreställningen Maria-Magnus på Kulturcentret i Hagalund.

Där var större delen av finlandssvenskarna i huvudstadsregionen. Såå många bekanta. Jag tycker det är toppen att vi, gammal som ung, ville se föreställningen om den märkliga 1600-tals personligheten Maria-Magnus som försökte finna sin väg i sin tid. Som har mycket att lära oss om kön och jämlikhet och om att acceptera det som är mångfaldigt – också i dag.

På den föreställningen var alltså en stor del av den finlandssvenska huvudstadsfamiljen. Det var inte en superlätt föreställning att ta till sig – musiken var utmanande, tematiken komplicerad.

Men slutsålt var det tydligen. Och glad var jag över att också vår familj fick vara med.

IMG_0470.JPG

Annonser