Det gick helt smärtfritt. Frackhyrandet, alltså. Maken bokade tid till stans största firma. Det är ännu långt till självständighetsdagsbaler och Gamlas dans, förråden är fyllda.
När jag kom fram till butiken där vi stämt träff stod maken redan i provbåset iförd det mesta av finheten. Experten hade nämligen tagit sig an hans ärende och först förhört sig om i vilket sammahang han skulle ståta i högtidsdräkten. Sedan plockade hon bums fram rätt storlek av frack, skjorta och lackskor, kollade in några smärre ändringar, instruerade oss detaljerat men raskt i hur det hela skulle kläs på och svarade glatt på alla frågor.
I ett huj var den saken ordnad. Det är skönt med kompetent folk, saker löper. Så nu är maken klappad och klar. Med mig är det ännu halvfärdigt. Festdräkterna i denna stad är nämligen inte anpassade för runda mormödrar. Och enkla svarta långa kjolar är en bristvara i affärerna. Jag tror det får bli en egentligen lite ofestlig lång kjol jag har i garderoben. Om jag satsar på lite glitter därovan får det duga. Det är hoppeligen mörkt i slottssalen.
I den här åldern är det viktigast att ha det bekvämt. Och en 60-årig arkivarie värderas väl inte enligt apparition längre. Hon kan lugn och akademiskt svart smälta in i festlokalens skuggor…
