Församlingsval stundar. För första gången på ett kvartssekel är jag inte uppställd som kandidat. Jag tänker inte rösta heller. Jag har bytt församling två gånger sedan det senaste valet. Endast den andra gången pga byte av hemort. Men lite nyfiken är jag på vad det finns för kandidater och vad de har att komma med.

Var alltså inne på Kyrkpressens valtorg. Där kan kandidaterna komma till tals och kort formulera sina slagord och visioner. Rubrikerna rullar fram på webbsidan med snygga personporträtt. Jag tog fram penna och papper och antecknade nyckelorden för skojs skull.

Några nöjde sig med ett kort uppfordrande ”Rösta på mig!”. Men de andra?

Man kan säga att ordet ALLA var det vanligaste i rubrikerna. Ibland skrivet med versaler, rent av. Församlingen ska vara ett hem för alla, fungera för alla, vara öppen för alla, vara en plats där alla känner sig välkomna, där alla får vara med. I det andliga hemmet ska dörren alltid vara öppen, tröskeln ska vara låg och det ska vara högt till tak.

Kyrkan ska vara öppen, frimodig, aktiv, förvandla liv, den ska vara närvarande, medmänsklig och den ska skapa vi-känsla.

Jodå, alla klichéerna är lätta och skriva under och jag är säker på att jag i alla val jag i mina dar deltog i använde de flesta av dem i något sammanhang. Vi kristna är mästare i att kläcka tomma plattityder, i bjärt kontrast till vår Herre, den storartade talaren som alltid träffade mitt i prick i varje situation.

”Församlingen är vad vi gör den till” inleder en kandidat sin valpropaganda. Det stämmer gott det. Så sant som det är skrivet. ”Jag tror på det goda, det goda kan finnas i församlingen”, menar en annan. Visst händer väl det, i varierande mån.

Vad skulle jag skriva i dag om jag kandiderade, ärrad som jag är av mina erfarenheter? ”Ut med kvinnoprästmotståndarna, homofoberna och de andliga mobbarna!”, kanske.

Pang på gurkan! Min karriär som kyrkopolitiker tog sig för två år sedan ett brått och tråkigt slut just på grund av att jag alltför lite lindade in mina ofta obekväma åsikter. Församlingen förvandlade mitt liv – men inte på det sätt de välvilliga kyrkovalskandidaterna tänker sig.

En rubrik på Kyrktorget formulerar dock det som hädanefter borde vara min linje i kyrkliga sammanhang, den lilla minnesversen som lyder: ”Lär mig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta”.

Ja tack! Gärna!

IMG_0326.JPG

Annonser