Beklämd av läsandet om de kyrkliga tvister som utspelas på lokalplanet just nu byter jag spår och tankefokus. Ett glädjebud nådde oss ju i går när det meddelades att Malala Yousafzai och Kailash Satyarth tilldelats Nobels fredspris. Som en frisk fläkt kom valet, efter många år av småsunkiga motiveringar och halvdana utnämningar.
Så rätt, så rätt! Och i dag firas Internationella flickdagen, den tycks ha inrättats för tre år sedan. Hos oss uppmärksammade mor E redan i går kväll sina döttrar på dagen, man åt extra gott i fredagsmyset och flickorna fick höra om den tappra Malala. De lyssnade fullkomligt tysta i bilen när vi körde hem dem efter en liten eftermiddagssits i mummola-mommobo.
Som vanligt bubblade flickorna av frågor och ny kunskap när vi träffades. Nya idéer hade dykt upp, nya planer hade gjorts, man hade vidgat sitt vetande lite till i skolan och berättade detaljerat om det.
Underbara flickor, fulla av nyfikenhet och vetgirighet! Att tänka att locket skulle läggas på allt detta om bara några år. Att de skulle giftas bort och tvingas in i för tidigt kvinnoliv, eller sättas att slavarbeta, utan hopp om ett drägligt liv. Otänkbart!
Så nog är flickornas dag viktig. Och gårdagen minde om att det finns godhet och kampvilja i världen. För viktiga saker, för andras bästa, i ett globalt perspektiv. Man blir varm i hjärtat av att tänka på det!
Nedan T och S på Tekniska museet. Där det mesta intresserar dem.
