Det är höstlov några dagar. Också jag har tagit ledigt. Egentligen alldeles i onödan, för detta lov kommer att naggas i kanten av allehanda måsten och åligganden. Knappt så man hinner semestra, alltså. Men när nu resten av familjen stannar hemma kan jag lika väl offra några semesterdagar på en paus jag med.

Snyggt hemma har vi inte dessa dagar. Vi drabbades av en smärre balkongreparation som ju nog varit planerad lite vagt till nångång denna höst. Balkongen ska vara tömd torsdag morgon, informerade en i postlådan instucken lapp överraskande i går. Det blev bråttom. Tömma, plasta lite, slänga de ännu prunkande pelargonerna, slita loss golvplattorna.

Inne hos oss är det nu ett rådd.

För ingenting kunde bäras ner i källaren. Just precis vår källarskrubb råkar nämligen befinna sig under en vattenskadad lägenhet som just nu torkas. I vårt källarkontor brummar därför en stor fläkt. Våra saker har forslats till ett otillgängligt förråd. Vinterdäcken också.

Det blir ett rådd att få ut dem, för byte ska ju småningom ske.

Man får ju vara glad att allt detta satte igång nu och inte improviserat just den helgen då jag skulle fira 60-årskalas med väninnorna i ett städat hem.

Arbetsledaren Raido, uppenbarligen från andra sidan viken lät pålitlig och organisersad när maken ringde upp för närmare instruktioner.

Så nog blir det ordning av råddet, vad det lider.

Detta år har ju karakteriserats av bråte och tömning och – ja, rådd. Så egenligen är vi vana och resignerade. Den som inte drabbas av rådd, den är väl inte riktigt med i livet.

Och när vi åter kan lägga beslag på terassen, då ska vi nog pryda den med något glittrande och lysande. Ta ut alla ljus och lyktor och dricka rejäla muggar glögg.

Hoppas det blir före första advent.

IMG_0563.JPG