Detta skulle vara hösten när vi arkivarbetare vid Svenska litteratursällskapet i frid och ro skulle pyssla i vårt exilkontor. Med stängd kundtjänst och begränsade möjligheter till verksamhet då det mesta av arkivmaterialet är magasinerat på olika håll.

Men riktigt så blev det inte för nån av oss, skulle jag tro. Jag själv hinner inte alls skriva på min del av festboken så mycket som jag skulle. Istället gäller en hel del föredrag och samarbeten och möten. Jag ska berätta om skoltraditioner vid två olika tillfällen, jag ska berätta om något självständighetsanknutet på ett pensionärsboende 6.12, jag ska åka till Göteborg och berätta om hur mitt arkiv jobbar med frågelistor, jag ska kommentera den finlandssvenska delen av en finländsk-engelsk ramsbok.

Däremellan oroar jag mig för granskarutlåtandena om min planerade ordspråksutgåva. Jag oroar mig lite för alla föredragen också, jag är inte riktigt samlad och koncentrerad just nu.

Sen oroar jag mig också för festen där jag ska ta emot det (helt oförutsedda) priset för mina folkloristiska mödor. Det är ju uttryckligen populariserandet av den folkloristiska vetenskapen jag belönas för – och sannerligen knogar jag på med det.

Men högtidligheten, det lärda sammanhanget, vetten och etiketten oroar mig. Jag är aldrig avslappnad vid solenna tillställningar.

Bara orosmoment har jag målat upp alltså. Fast uppdragen ju egentligen är både trevliga och inspirerande. Det är min uppladdning det är fel på. För många järn i elden, kanske, rädd att inte flytet räcker till.

Nå i morgon ska jag ta kompledigt. Det blir fotvården jag fick av kollegerna i 60-årspresent, det blir konst kring Sibelius på Ateneum och en knasromantisk film som krona på dagen. Bubbellunch därtill och programmet borde duga!

Också denna kväll har varit bra. Dubbelbokning av föräldraskapet ledde till trevlig tisdagsmiddag med 5/6 av familjen. Korv i ugn, utbytande av nyheter med dotter och barnbarn. Och sen har man ännu Downton Abbey att se fram emot.

Så nu ska du slappna av och sluta oroa dig, gumma.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, manar ju psalmen! Det ordnar sig!

Detta tycks vara mitt blogginlägg nr 500! Värt en mugg glögg!

IMG_2451.JPG

Annonser