Jag älskar vackra blombuketter. Men maken är pollenkänslig så vi köper aldrig snittblommor. Men råkar jag få en bukett får den stå framme en tid. I höst har jag fått några stycken. I dag droppade det in en till. Jag höll föredrag i makens skola – om skolfesttraditioner. Det brukar jag göra nu och då.

Vet inte om mitt prat intresserar det minsta. Jag har fullt opp med att manövrera mikrofonen och pappren (nej jag kan inte tala fritt ens nu, efter 35 år övning). Glasögonen får jag också ta av mig. Annars kan jag inte läsa texten.

Maken påstår att det alltid finns en grupp elever som lyssnar. Jag får väl lita på det. Och den fina blombuketten kan jag ju glädja mig åt sen.

Vad annat har timat? Regnat hela dan, Stockmann har hängt upp juldekorationer på fasaden och så har skatteuppgifterna publicerats. Man vet vad alla tjänar nu, så att säga. Alla som har en intressant inkomst.

Genomskinlighet är ju bra, men nog slår det mig varje år, det märkliga. Att det finns personer jag hälsar på som tjänar lika mycket varje månad som jag får ihop på ett år. Vad skulle man med sååå mycket cash? Det blir ju bara besvär. Hela livet måste bli ett enda ordnande och placerande och funderande. Jag menar, lilla svärmor med sina lägenheter har ju redan en evig åga. I slutändan naggas det mesta i vårt land i kanten av alla världens intrika beskattningar. Så det måtte bli en massa tänka på, man får bibliska associationer om att pengar inte ska vara ens huvudfokus.

Fast bristen på pengar blir ju också huvudfokus förstås. Inte lätt att skriva något om detta, folk kivas väldeliga på FB i dag om huruvida dessa siffror borde hängas ut eller inte. Det är något med pengar som får folk att hetta till.

Bäst att fokusera på blommor – och på att nedräkningen till advent nu officiellt börjat när allhelgona är överstånden.
image

Annonser