I morgon kväll bär det av. Till den stora festen i slottet i det akademiska högsätet. Anefter har jag hört om andra premierade kolleger, visst är det skönt att inte befinna sig bland idel främlingar.

Inget går ju nånsin riktigt som planerat. Sent i går kväll märkte jag att jag bokat ett hotell utanför stadsgränsen. Jag skulle ju ha filialen vid stationen. Jag trodde jag hade bokat den centrala filialen. Men nej. Vi bor några kilometer bort.

Såna misstag gjorde jag aldrig som ung. Nuförtiden märker man inte, noterar inte. Fast man hur tror sig ha koll. Det smyger sig på en – att skärpan försvinner och distraktionen tar över. Det är nästan värre än att bo i ett hotell fjärran från domkyrkan, utom gångavstånd. När man nu hade fått bo gratis på valfritt centralt ställe.

Inte kan man haka upp sig på det. Jag måste börja ta såna här misstag med en klackspark, sluta harma mig. Om fracken flyger till Toronto och det utbryter snökaos, då kan det vara värt lite klagan. Jag råkade ju faktiskt inte boka hotell i Falun heller!

Nu ska vi försöka bubbla till det hela lite, läsa noga i de tvåsidiga frackpåklädningsinstruktionerna och mingla in oss bland festfolket. (Som sista punkt i uthyrningsfirmans detaljerade handbok anmodas man f.ö. bära fracken på det värdiga sätt den kräver – men det måste väl ändå vara riktat till alla vilda ynglingar som hyr festdräkten till Gamlas dans?)

Om något strular till sig rejält med påklädningen rekommenderas man ringa upp firman för rådgivning på distans. Vilken service! Det är tydligen inte bara jag som tycker det bedagade plagget är en utmaning (och något av en galenskap). Men ska jag erkänna – både festligt och klädsamt. Höjt över vardagens rutiga skjortor och opressade jeans!

Godnatt! Nu gäller det att samla ork och kraft! Och drömma festinspirerade drömmar.

IMG_2497.JPG