Diskmaskinen brummar. Jag var nyss i tvättstugan. Maken returnerade fracken. Vi veckohandlade. Tömmer resväskorna från Uppsala-turen. Läser gamla dagstidningar. Allt det där pysslet och plocket då man återvänder från en resa. Drabbas av vardagen igen.

Inga slott och prisutdelningar i sikte. Nå, det var ju en begivenhet av once in a lifetime-slag. Med mycket att smälta och begrunda. Många möten med gamla och nya bekantskaper. Oväntade personer avslöjade sig bl.a. vara läsare av denna blogg!

Och arbetet fortsätter. Just när lunchpizzan anlände på italienska krogen i torsdags sa det pling i telefonen. Förlagschefen vidarebefordrade granskarutlåtandena för mitt ordspråksmanus. Namnen är hemliga, men nog hade man tydligen lyckats hitta sakkunnigt folk! Båda utlåtandena var tillstyrkande, men innehöll sidvis av kommentarer och förbättringsförslag.

Just vad jag önskade mig faktiskt! Konstruktiv kritik och nitiska redaktörer är precis vad en solokvist agerande författare behöver. Jag har fått tillräckligt många velande och halvnegativa bedömningar i mina dagar för att kunna uppskatta den goda hjälpen och de visa råden!

Så där blir att bita i nästa vecka. Och festboken rullar sakta på – jag har kommit fram till lysningskalas och kryckdanser nu. Sen blir det ”popularisera folkloristisk kunskap” uppdrag också – det var ju det jag fick priset för. Bland skolelever och pensionärer.

I kväll blir det andra stämningar. Studentklassen 9B 1974 från Svenska flicklyceet skall åter mötas över en god middag. Här går vänskapen långt tillbaka, fem sjättedelar av det hittills levda livet …

Ännu en sista selfie tagen på Scandic inför festligheterna i Uppsala. Få se om vi nånsin mer kommer att vara så uppstassade!?

IMG_0488.JPG

Annonser