Här sitter jag och bloggar i köket. Maskinerna jobbar för mig, åtgärdar berg av disk och tvätt. Jag har fått i mig helgens första cocktail, sovit en tupplur – som blev längre än planerat. Fredag eftermiddag måste vi alltid beta av lite på sömnresten för att orka njuta av veckoslutets vila.

I dag var det tyst på kontoret, M16 benämnt efter adressen på Mannerheimvägen. S.g.s. alla kolleger var resta till Åbo för att i kollokvieform grunna över evighetsfrågorna ”arkivmaterialets tillgänglighet, öppenhet, sekretess och sånt”. Inte för att jag har löst gåtorna kring den problematiken, men nu behövde jag satsa på annat. Bland annat på mitt 700-sidiga ordspråksmanus.

Och bröllopsfestens struktur i forna dagar. Jag har kommit så långt i festforskningen nu. Jag slås av brukstingens funktionella estetik: myckenheten kuddar, lakan, dukar och vepor som var inblandade i prydandet av bröllopssalen, örngottet bruden samlade gåvorna i under sin tiggarfärd, brudstugången, som skulle vara prydligt hålsömmat … Jag lever med i de forna bröllopsfesterna i olika delar av Svenskfinland som vore jag snyltgäst. Beundrar, skrattar, doppar också min träslev i det gemensamma grötfatet.

Sen blev det färd till polisstationen i Kilo, det är dit vi esbobor ska ta oss för att förnya passet. Mitt i ingenstans ligger det, med bil måste man ta sig dit och via nätet skulle tid bokas. Hur gör di gamle, di icke bilburne? Varför kan inte en filial för dessa ärenden finnas i samband med centrala köpcentra? En ekonomisk fråga förstås.

Men damen i luckan var uppiggande vänlig och angelägen om att jag på svenska skulle få den service hon mäktade leverera.

Beckmörkret har lagt sig över Esboviken. Ibland blinkar Tallinnbåtarna till i horisonten. Inga fasta planer för veckoslutet. Utom att laga en smaskig söndagsmiddag. Och tupplura när det känns så.

IMG_2530.JPG

Annonser