På väg att hålla det sista föredraget för höstterminen, Gamlas dags historia i Brändö gymnasium, kände jag att den höll på att attackera. Höstsnuvan. Med tillhörande hängighet, halsont och allmän utmattning.

I går kväll tänkte jag knappt få andan att gå, så tilltäppt var jag. I dag sov jag till 12 på dagen, drack ljummet kaffe ur kokarens termos och damp ner framför TV:n. Jag har bandat en av mina favoritkockar, Jamie Oliver och hans julbestyr. Jamie explotarerar stort sin familj i sina program. Men jag tycker det är trivsamt, speciellt med Mormor Betty, uppenbarligen kallad Tiger.

Som vanligt kockade Jamie, assisterad av stora och små familjemedlemmar, så jag blev fullkomligt ifrån mig av hunger! Hans små bakade potatisar blir det nog i jul, med andra grönsaker som får baka sig glansiga i ugnen. Kalkonen skulle jag gärna smaka, men tillredandet av den är mig övermäktig. Nån liten filé får det bli istället. ”Vanlig” julmat har vi inte fixat till på flera år.

Mat ska tillredas njutningsfullt, både med eftertanke och stundens inspiration. Månne Nigella – min köksdrottning – har nåt julprogram i år? Var och en kan låta sig inspireras av dessa proffs.

I går åkte julposten iväg. Tvärtom mot vad jag bestämde i en njugg stund i höstas har jag sänt iväg kort med generös hand. Också till personer jag är säker på inte sänder något tillbaka. Men som jag velat tacka för trevliga stunder under året. Endel vänner tycker korten är en stressfaktor, de slipper julposten. Och får en varm tanke utan frimärke.

Systern hade fått sitt paket ren i dag. Det har varje år samma innehåll, Dagens lösen. Varje år tackar hon med ett kort textmeddelande.

Julen är kontakt av så många slag. Huvudsaken är att tanken bakom det hela är varm och välmenande.

Nedan kockar Jamie i ett överdådigt pyntat kök. Bara näsan slutar rinna jag ska ösa på lite mer bling här i huset också.

IMG_2639.JPG