Luciedag. Då festen tursamt nog inföll på en lördag i år och maken just köpt oss det svenska kanalpaketet beslöt jag starta dagen klockan 8.00 med Luciamorgon från Göteborg.

Det var sanslöst fint. Något i denna julklyscha bara fungerar. De flammande lågorna, de klara rösterna. Sonja Aldén talade om det skingrade mörkret och sjöng Koppången så man mysryste. Anders Ekborg drog i med O helga natt – och därmed hade två av mina absoluta julsångsfavoriter fått förgylla morgonen.

När man blir gammal blir man rörd stup i kvarten. Sen tycker jag också det är fint hur luciabegreppet bara tänjer. I dag är det varken köns- eller åldersbundet. Lucia-rollen få man ta om man så önskar.

Speciellt i år har det förekommit flera Luciaevenemang på seniorboendena. Läste om en 104-årig Lucia – hon fick chansen sent – men dock. Såg väldigt Lucia-lämplig ut tyckte jag. Jag har hittills oftast framträtt som stjärngosse (flickskoletös som jag är), nån enstaka gång som tärna. Men om jag därefter trängtar kan det bli ljuskronan en dag. Ännu. Människan kan allt hon vill, sa ju min pianolärarinna i tiden.

Till Borgå gick sedan färden – också det en fast tradition. Dinerades på Timbaali, jag åt julbordet. Fick sill, lax och rom, sånt fiskallergikerns hustru får lämna bort hemmavid. En Malmgårds julöl sköljde ner läckerheterna. Sen skinka och lådor – inte heller denna gängse julmat hör längre till traditionerna i vårt hus. Men jag gillar att äta den robusta traditionella måltiden några varv före jul.

I väntan på maten satt barnbarnen och ritade. Sedan dottern var liten har vi lekt samma lek i väntan på maten: vi viker ett papper och var och en ritar på sin bit en del av en figur, den första huvudet, den andra kroppen ner till midjan, den tredje benpartiet. Sen vecklar vi ut pappret och skrattar åt slutresultatet.

I år avporträtterades dessutom mommo och mofa. Inga oävna konstnärer, T och S!

Det var slask och plask denna luciedag i småstadsidyllen. Efter att ha fått oss en värmande glögg hos dotterns väninna i idyllen Hammars (man utväxlade julklappar) drog vi hem i vätan.

Dottern och T lämpades av vid hufvudstadens domkyrka för att där bevista luciekröningen från VIP-plats (dotten ingick i årets jury).

S körde vi hem till far. Det hade varit en bra luciedag, tyckte hon. Men nu var hon sugen på en rejäl portion spenatplättar.

IMG_2655.JPG

IMG_0498.JPG