Vad skulle jag kalla årets julblogg? God Jul, Julefrid, Nu är det jul igen, Snön faller vit …. Man glömmer vad man gett sina små texter för namn under de gångna åren.

Men Tyst det är i huset, det stämmer det. Ingen brådska här. Lite mat finns i kylen, jag har bytt lakan och snurrat det sista tvättmaskin före helgen.

Granen är klädd och pyntet på plats. Det har inte varit speciellt mycket bök och stök med det hela.

En bubbelflaska är på kylning, ikväll återstår ännu att rimma till klapparna. Utan större poetiska ambitioner.

Jag ser i FB att folks förberedelser är av rätt samstämda slag. Många vackra granar har klätts – en del väntar enligt familjetraditionen ännu på att kläs i morgon. Massor av pepparkakor bakas i världen i dag.

Väldigt många konstaterar, uppenbarligen traditionsenligt, att de ”inte heller i år har skickat julkort”. Några nämner vilken välgörenhetsorganisation de istället understött.

Som jag redan meddelat har jag också i år skickat julkort. Alla för Cancerfonden. Därtill har jag under året understött flera goda organisationer månatligen. Den summan hänger inte ihop med julkorten, räds inte det.

Många vänner från förr har hört av sig, några har ringt upp efter att kortet kommit, andra tackar via sociala medier. Traditionen är mångsidig i dag och alla kan ha sin skräddarsydda sed.

Mer än på länge har det väl i år talats om julstress. I min närkrets existerar den inte nuförtiden. I familjen firas jul på mångahanda sätt – mångsidigt och ståtligt, mera undvikande, eller alldeles i fridfull enkelhet. Ska det vara fest måste ett visst mått förberedelse till, så är det. Och undvikandet är helt ok det också, om det inte hänger ihop med den tråkiga sjukan julmartyrskap.

Gud ska veta att den sjukan florerade vilt i vår släkt tidigare. Släpp inte in den farsoten in i stugan eller hjärtat, säger jag bara. Den gjorde många jular svåra.

Men det är varet och faret!

Gläds åt ert personliga julfirande allihopa, hur det än ser ut! På måndag tänker jag vara på jobb igen – de tysta mellandagarna är oemotståndliga ur koncentrationssynpunkt. Sen följer en lång trettonhelg – och därefter börjar de händelselösa oxveckorna.

Men än så är det långt till Knut!

Fröjdefull jul!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/3eb/37510373/files/2014/12/img_2722.jpg

Annonser