Nyårsafton följer på julafton snabbare än en gris blinkar. Fortare än kvickt slocknar också juleljusen på stan, i hemmen håller vi nog ut längre i kamp mot mörkret.

Det har varit tysta dagar på arkivet. Exilkontoret är rena deckarmiljön på morgonkvisten, det knarrar och knakar och dunkar dovt i de mörka vrårna. Jag har kommit först några dagar nu och fått öva mig att slå av larmet. Utanför susar morgontrafiken på Mannerheimvägen. Julgatan lyser ännu några dagar.

Delikatesserna hemma i kylskåpet börja sina. Stilton och patéer, port och glögg, allt börjar vara ätet och drucket för denna helg. I dag plockade vi fram några förejuls-tårtor ur jobbets frys till eftermiddagskaffet.

En liten hög julkort anlände ännu i dag med posten. Kära hälsningar från gamla vänner. Men också räkningarna samlas på hög. Särskilt kreditkorts-sorten. Men ska det vara jul ska det. Man är väl ingen Scrooge heller.

Barnbarnen ska sova över nån lämplig kväll nu när det är ledigt. Vi planerar spelafton – med traditionella sällskapsspel. Chips och pop corn blir det.

Jag har köpt nya tandborstar åt övernattarna. Lilla S har ju bytt ålderskategori sen sist. Det ska stå 6+ på hennes tandhygiengrejor, det är en viktig markör. Särskilt som damen julen och födelsedagen till ära tappade två framtänder. De första för hennes del. Efterlängtat.

Också tandfeerna har givetvis noterat händelserna. Både hon som bor i Kitteldalen och hennes släkting på Sökögränden.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/3eb/37510373/files/2014/12/img_2718.jpg