Har tosat på för mig själv på olika utställningar och matserveringar och bio de sista dagarna. Och hunnit tänka på en sak: att enkel vänlighet är väldigt viktig. I det vardagliga umgänget. I kommunicerandet främlingar emellan.

Ett trevligt bemötande sätter på något vis en guldkant på tillvaron, får en att känna sig omhuldad och väl till mods.

Ganska mycket är vänlighet en bristvara i dag. Vi fräser och snäser mycket lätt, puffar och knuffar och föser undan varann. Både folk vi känner – och speciellt främlingen i vimlet.

I servicevärlden borde vänlighet vara självklar, härpå beror ju uppbyggandet av en trogen kundkrets. Men också där tryter det. Jaja, brådska och stress.

Jag åt lunch på Italo i Forum i går. Redan från början var den unga servitören uppmärksam – nå det var visserligen ganska tomt i restaurangen. Men i alla fall. Han kom med en kvällstidning till bordet när jag beställt min Gnocchi – ”den är gratis i dag, varsågod”. Han levererade också den espressokopp jag beställt, ”gå och sätt dig du, jag hämtar”.

Jaja, jag vet att han har betalt för sin positiva attityd. Men hursomhelst var den välkommen. Särskilt nu när man allt oftare börjar fumla med lunchsedlarna, vara klumpig med brickan, vara mommovimsig, helt enkelt.

Då är vänligheten ett litet moln som lyfter och lindar in.

Och maten var god också, lite annorlunda lunchmat för en gångs skull. Och när jag gick ut hade solen tittat fram.

IMG_2867

Annonser