Jag har dåligt med skodon. Vinterskorna läcker och promenadskorna med vårvinterstuk är inte i toppskick dom heller. Ska snart ut på stadssemester och då måste man vara välutrustad i skoväg.

Tog alltså hemvägen via vanliga skobutiken, den som har no nonsense svarta promenadskor för medelålders damer. Ingen klack att tala om, inget speciellt. Såna skor kostar alltid en hundring minst. De som duger något till är av inhemsk tillverkning – och rätt hållbara, ofta. 

Det fanns modeller att välja mellan, jodå. Svettig i shoppingolämplig kappa krängde jag på och av olika sorter. Det har skett något med mina fötter. Dom har krympt en storlek. Därtill har de krympt till en storlek som inte är nån saluförd storlek. Alla modeller och märken antingen glappade eller klämde. Ingenting satt som det skulle. Satsar jag en hundring måste det passa precis. 

Näststörsta varuhuset blev nästa anhalt. Där hade dom flyttat skoavdelningen till femte – högsta – våningen. Den hade också krympt till urvalet. Där fanns inte ens något att prova.

Jag är så uslig på shopping. Min ork var över för i dag. Nu har jag bara Sko-Pertti i hemköpcentret att förlita mig på. Men det får bli en annan dag. Hittas inget där får jag väl vandra vidare i trasiga skor.

Så det bidde ingenting då? Jo det bidde det. Det bidde en flaska whisky istället. Det kan man behöva i detta väder och efter denna fåfänga ansträngning.