I dag är det faktiskt den rätta Marie bebådelsedag, 25.3, även Våffeldagen kallad på sina håll via förvrängningen av namnet Vårfrudagen. Jag ser på FB att det ätits våfflor åtminstone i Trondheim och minns att det förr om åren ibland förekommit på barnbarnens dagisar också, om jag inte missminner mig. Själv har jag glömt att fira.

Det är jobbiga dagar mediemässigt. Det är det alltid när nån stor olycka skett, fast man inte personligen är berörd. Flygkraschen i alperna lägger ett mörkt moln över tillvaron. Man påminns om att livet är på lånad tid, man drar paralleller till skolresor maken gjort med lika förhoppningsfulla ungdomar som nu gjorde sin sista resa mellan Barcelona och Düsseldorf. Man gillar inte tanken att maken ska flyga till Madrid i morgon. Man tycker att man ogärna vill flyga igen. Man tycker allt roligt har fått en avigsida. Att allt är för skört, för oberäkneligt. För mycket. 

Det är också nyheter om terrorister i till synes lugna arkeologiska museer. På FB ser man att bekanta personer varit mycket nära att göra ett besök där just när attacken tillstötte. Det är elände både planerat av människan och elände som orsakats av slumpen, slarv, tekniska skäl. Man går aldrig säker. 

Men man vet också att man sannolikt snart är på färd igen, för vad är alternativet – att sitta hemma som i en burk med locket på. Att låta världens ondska vinna, att låta ängslan styra livet. Men när man hör om den där ultimata skräcksituationen, just då tappar man sugen. När det man i hemlighet fasar för verkligen sker. Att nån i 8 minuters tid satt i planet och visste att nu barkar det åt skogen. Låter sig inte föreställas, men fyller ändå tankarna.

Nej, jag skulle inte blogga om detta, men det bara blev så. Också den troende står villrådig – vad är meningen med detta liv, vad ska det leda till, tjäna till? All denna hemskhet.

Nå, det blir helg och den ska jag alltså fira solokvist. Körlördag blir det, det är bra med lite program och liv i luckan. Lite bubbel har jag köpt och något gott att äta. Palmsöndag är det – och vi har gudstjänst i lilla kapellet i backen. Jag har gjort en lista över sysslor jag ska sköta, TV-program jag ska se, annat jag kan hitta på. 

Nog ska väl helgen gå, och sen är vi inne i Stilla veckan.

Tänk att det redan är en vecka sen vi åkte till Istanbul. Och jag stod och poserade i lilla haremsporten.



Annonser