Det var inte att ligga och masa sig i morse – damkören hade körlördag och den startade klockan 10.00. Intensiv och bra dag, sångteknikundervisning och tid att slipa inför vårens konsert. Att lyssna på hur sångarsystrarna undervisades av pedagogen var märkligt. En alt 2:a – i övre ändan av vårt åldersregister –  sjöng ”Sakta vi går genom stan” med oväntat ungdomlig röst som förtjuste också lärarinnan. En sopran 2:a visade sig ha ett väldigt högt register uppåt – det blir kanske flytt en stämma upp. Inget är som det ser ut – man vet inte ens själv vad en skicklig lärare kan plocka fram! Jag hann inte pröva min lycka. Vet ju att jag är en riktig standardkörsångare utan finesser. Men dagen lärde oss att dolda talanger står att finna – kanske hade också jag överraskat!

Vi avslutade med middag på restaurang och sen åkte jag hem över grådaskiga broar. I morgon ska klockan ruckas – den förbenade sommartiden inleds. 

Nu sitter jag här och lyssnar på countrymusik i Radio Vega. Bloggar, surfar, har plockat fram en gammal låda med brev från äldre tider, brev till ett jag som var annorlunda än jag är i dag. Kort och brev jag glömt, som ibland förvånar lite, väcker skratt eller irriterade utrop. Ja ja, så var det ju ….

I FB var det trist att se att det aviserades att vännen T i dag firade födelsedag. Några hade t.o.m. sänt honom glada gratulationer. Det är bara det att T har varit död en längre tid nu. I den virtuella världen hänger man med längre. 

Jag hoppas T har installerat sig väl där han befinner sig nu och att vi en gång igen får sjunga gospel- och barocklåtar tillsammans. 

I morgon kommer maken hem. Just nu rumsterar han i Madrid, äter tapas, dricker öl, träffar kolleger från hela världen och får tydligen en massa inspiration för sin fysikundervisning.

 Väl unt, men jag tycker om att ha honom hemma!