Barnbarnen sov över. Som vanligt förundrade vi oss över deras kompetenta och intresserade förhållningssätt till livet och dess mångfald. T är intresserad av sagor, berättelser, tavlor, bilder. Hon grunnade en lång stund över John Bauers trollbilder, ville höra sagorna bakom dem. ”Mommo kan du int googla och försöka hitta dem, jag sku så vilja höra den där sagan om pojken, prinsessan och de tre trollen”. Hon funderar också över återkommande sagomotiv som den mest drivna folklorist. 

S är djur- och naturintresserad. Vart hon än beger sig bär hon med sig sin insektbok och föreläser om olika typer flugor. Funderar på naturens under, granskar blommor, grunnar över rymden. 

En sak tycker de emellertid båda är skojigt: att klättra och klänga småfarligt så att mommo blir förskräckt. Ute i lekparken märker jag ständigt att Jag låter som gångna generationer. ” Varin nu försiktiga”, larmar jag som gammelgammelmommo Hilda när det klängs lite väl högt. ”Tummarna runt”, hojtar jag som  gammelmorfar Ernst när det gungas. ” Brytin int nacken av er”, varnar jag med gammelgammelmorfar Oskars röst. 

Och flickorna skrattar. Skräms mera och skrattar igen. ”Mommo alltså, klättra du aldrig själv högre än så här när du var liten”, undrar S och mäter med handen ca 15 cm över marken. 

”Nä, det gjorde jag inte. Jag var ett mycket försiktigt barn som lyssnade noga på vad mommo, moffa och pappa sa”, säger jag. Och får två hjärtliga skratt till svar. 

  

Annonser