Uh, en riktigt trött tisdag var det. Iskallt, knäna tycker inte om väderomslaget, det var tvättstuga och jobbdagen saknade poänger. Whiskyn är slut, men snart kommer Mr Selfridge i TV. Sen blir det godnatt.

Tänkte rapportera om en oväntad grej i mitt liv: jag har gått med på en kurs i ChiBall, en kurs med lite säsongbetonad yoga, lite enkla dansrörelser, lite pilates, lite bollande hit och dit. Och sist avslappning och funderande på hur man mår och har det. 

Dottern lockade med mig, kursen dras här i trakten. Jag var ju sämst i klassen vad gäller gymnastik, det kom jag strax ihåg när det gällde att följa mönsterbanor med olika kroppsrörelser. Men jag kan väl lära mig. Det var jobbigt att komma upp och ner på mattan, jag böjde mig ynkligt, och var ständigt rädd för att drabbas av sendrag eller sitta sönder bollen, det centrala hjälpmedlet. 

Men jag tänker hänga mig kvar, de 7 kvinnorna i gruppen var inga elitgymnaster även om de var smidighetens under jämfört med mig. De var inte sparrissmala och inte klädda i trendiga gymnastikkläder. Instruktören var rar och diskret i sina direktiv. Inte jobbigt – men jag påmindes nog i dag om vissa musklers existens. 

Kursen är förbunden med tankar om livsbalansen, liknelser till trädets stadga och förmåga att höja sig, växa. Funderingar som brukar kallas new age – om man vill vara kritisk och dra allt över en kam. Jag fokuserar på rörelsernas rötter i en folkmedicin som kan stöda välbefinnandet och gläds åt att jag ännu kan röra på mig någorlunda. 

Just i dag hörde vi om en jämnårig kollega som inte mera kan det. En påminnelse om att grabba tag i dagen och mångfalden, simma, cykla och stretcha allt det går.

Dessutom är det bra att med klar och ärlig blick kunna svara ”jodå jag rör på mig några gånger i veckan”. Speciellt när hälsovårdaren på Eira ställer motionsfrågan vid hälsogranskningen om några veckor ….