I morgon infaller en årshögtid som tycks dela meningarna. Inside-festen valborg-första maj med sin bjärta indelning i studenter-icke studenter, folk med stora vänkretsar att duka upp sillfrukost för -ensamt folk, arbetare och akademiker och folk med stugor att fira på och folk utan stugor och ja …. Varför det nu är lite segregerande just denna högtid vet jag inte – eller visst vet jag. 

För att både tillhörigheten och otillhörigheten ska paraderas på gator och torg och definierar en på många sätt. 

I fjol tyckte jag ännu illa om vappen. Men i år känns firandet ok. Det blir studentsången i Kajsaniemi följt av lunch på restaurang Salutorget, redan tradition och beställt första maj ifjol. 

Konstigare är det inte. Det går nuförtiden ganska lätt att lista saker jag gillar i samband med denna högtid:

1. Mycket bubbel i alla svängar

2. Manskörssång – hela repertoaren vår- och studentsånger

3. Spontant träffande av fler eller färre bekanta i Kajsaniemi, utan desto större krumilurer

I år ger den långa weekenden också många sovmorgnar. Och jag ska fixa till en riktigt klassisk smörgåstårta för morgondagens  supé på tu man hand. Tårtorna har nån sorts retro-renässans i mattidningarna, har jag märkt. 

Och ballonger behöver jag inte sukta efter. Jag fick ett helt knippe när jag fyllde 60 ifjol. Det räcker för detta livet.