Om man jämför med förra våren har jag mycket på gång. Eller specificerat: mycket roligt på gång. Denna tid i fjol sålde och köpte och tömde vi lägenheter i väldig fart, vi packade hemma och vi packade på jobbet och det var ett ärans bök. 

Flytten till Sökö medförde vid sidan om ett roligare boende och närmare avstånd till familjen många andra goda saker. Närheten till simhall och intressanta saker som chi ball yogan dottern och jag går på. Kontakten till klasskamraterna kom ju igång på allvar för just ett år sen – och en av dem bor på lämpligt avstånd för ett gemensamt vinglas och en pratstund nu och då. 

Då besöker vi restaurang Kruunu i närköpcentret där den indiska krögerskan är väldigt trevlig och välkomnande mot stamgäster. (Liksom servitrisen på Red Chili – thai-kinakrogen ett stenkast bort, där maken och jag  har hittat ett smultronställe.)

När till detta kommer gamla vänkontakter och körverksamhet kan man säga att jag nu på tröskeln till pensioneringen äntligen har fått en välfylld social kalender. Ja, ibland flödar den lite över rentav, som denna vecka med fyra utekvällar. 

Det har inte alltid varit så – därför är jag glad. Sen lockar nya saker – som föreningen Minnesvårdarnas spännande utfärder till kulturhistoriskt intressanta begravningsplatser. Och kanske det blir lite kyrkliga engagemang också, ska delta i gudstjänstmedhjälparnas sammankomst nästa vecka. 

Egentligen skulle jag inte hinna jobba mera. Någon källa till uppiggning är jobbet inte heller dessa dagar. Det är en dålig period just nu, såna kommer ibland. En riktigt eländig period, men det ska jag inte breda ut mig om. 

Som hälsovårdaren Natascha rådde vid hälsogranskningen i måndags: fokusera på fritiden, jobbet är inte allt.  För övrigt gladde den nya hälsovårdaren oss med att inte ta fram sin föregångares förödande midjemåttband och inte räkna ut fasansfulla body mass-indexar. Hon nöjde sig med att labbproverna var ok och menade att man  nog känner hur man mår och kan ta ansvar för sin kropp i denna ålder. Ja, lite kostpredikade hon ju nog – men det hör till procedurerna. 

I morgon är det åter dags att bege sig till Saudi-Arabiens ambassad. Bloggaren och aktivisten Raif Badawi har inte släppts fri än. Men sen man började stå på vakt vid ambassader världen över har piskstraffet inte fortsatts. Därför ska jag ställa mig i ledet 8.45 i morgon. 

Sen kom det ett så roligt kort på posten i dag. Det är morsdag på söndag, minsann! 

  

Annonser