I dag hade en vän på FB publicerat en artikel där en person som varit aktiv inom vården av döende gjorde upp en lista över det vanligaste folk ångrade på sin dödsbädd:

1. Att de levt sina liv utgående från andras förväntningar utan hänsyn till de egna drömmarna

2. Att de koncentrerat för mycket tid på sina jobb

3. Att de inte haft mod att uttrycka sina egentliga känslor

4. Att de inte hållit kontakten med sina vänner

5. Att de inte tillåtit sig att vara lyckliga – inte insett att lyckan är ett val

Här fanns rysligt mycket att tänka på. Jag har de senaste åren insett att mitt grundupplägg i livet är välsignat lyckligt. Frånsett  allt ledsamt som kan tillstöta kan jag denna kväll ledigt säga att jag just nu kunde dö fullkomligt tillfreds. Alla de ovannämnda fem punkterna är i ordning – ja allt har ju inte alltid varit enkelt när det begav sig, förstås. 

Men hittills har jag alltid brassat på med mina känslor och åsikter- inte har det gett mig framgång i livet, men jag har inget otalt med mig själv tack vare min impulsiva galna förmåga att bara säga till. 

Min karriär lade jag på is när mobbningen och illamåendet tog över, gamla vänner har kommit in i livet igen – nya besläktade själar dyker upp hela tiden. 

Och jag njuter av det vardagliga. Som ikväll då kära gubben är på resa (han gläds åt gemenskapen med egna goda vänner-kolleger). Jag har: röjt upp några mappar med räkningar och dokument som kan slängas (arkivarie är man också hemma), sett en komedi där Reese Witherspoon fick en att skratta gott åt sin tolkning av en mycket blond och mycket originell-smart jurist och njutit av En gåva i toner och några rejäla glas rött.

I morgon ska jag se Onkel Vanja på Nationalteatern, äta något smarrrigt på stan och sålunda bejaka några av mina preferenser. Saker jag blir lycklig av.

I dag gladdes jag åt att min tandläkarfirma  flyttat in i ett kulturhus på Sibeliusgatan – huset där kompositören själv bodde några perioder av sitt liv – som min tandhygienist Annina visste berätta – huset hade faktiskt gett namn åt hela gatan. Den vackra ingången med Hammershøi-stämning påminde mig om att utställningen med min favortitkonstnär snart tar slut här i stan – kanske sticker jag mig in på ett avskedsbesök i morgon. 

På söndag får jag sjunga konsert med körvännerna – och sen vankas morsdagsmiddag på restaurang, med dotterns familj. 

Nu sover nog alla läsare och jag har bara en droppe kvar i glaset – godnatt och sove vi alla gott!

 

Annonser