Intensiv helg är åter över. Såhär mot terminsslutet börjar det packa ihop sig en hel del aktiviteter just på weekenderna. Maken åkte med en skara kolleger till Tallinn och återvände fullpackad med – ni vet vad. Det blir snaps till sillen och cognac till kaffet på sommaren, så mycket kan jag avslöja.

Jag passade på att besöka Nationalteatern och belönades med en glimrande föreställning av Onkel Vanja. Även på andra hyllan såg man riktigt bra, dekoren var mäktig och Krista Kosonen trollband som Jelena, vid sidan om Emmi Parviainen som en magnifik Sonja. Jojo, visst var karlarollerna också väl besatta. Men! 

Under pausen passade jag på att beundra konsten  i foajén. Jag måste fotografera ett porträtt – det av Aku Korhonen. Det finns en liten bit family lore om Aku och mig, nämligen. Han var ju i min barndom en ofta skådad karaktär i de finska filmer som utgjorde lejonparten av tidens TV-underhållning. Varje gång han syntes i rutan erinrade sig salig mor att Aku, hon och den några månader gamla bloggaren delat tågkupé en gång. Aku hade sett förgrymmad ut – sannolikt befarande skrik och gråt hela hundra kilometrarna mellan Tavastehus och huvudstaden – resan tog rätt länge år 1954.

Men se, bloggaren överraskade med att sova trippen igenom och lättade mor belönades av att en brett leende Aku på tågstationen i Helsingfors konstaterade att hon hade en särdeles snäll liten unge. 

Kul att återse Aku – han var den första kändis jag konfronterats med – om än i sömnen. I dag minns väl knappt någon honom mer – men han var en sjudundrande bra skådis också. 

Nå i dag var det en sån där ”familjens körsångsevenemang krockar-söndag”. T och Stämsökarna sjöng i Domkyrkan i Esbo, mommo och Vox Femina i Villa Hagasund i Helsingfors. Det blev lite körande och åkande av och an – därtill hämtande av gammelfamo på sitt hem för åhörande av T:s uppträdande. Chauffören mofa är dagens hjälte. 

Fast nån sorts hjältinnor var väl dottern och jag också – det är ju morsdag. Som avslutning på dagen åts middag på restaurang Manala och där bjöds vi på varsitt glas gratis bubbel. En ros hade hämtats även åt mig från gudstjänsten där mammorna tilldelades sådana. 

Det har skrivits lite bittert i de sociala medierna om segregationen kvinnor emellan denna dag – linjedragningen mellan mödrar och barnlösa. Jag skulle alldeles väl kunna förlika mig med att morsdag och farsdag avskaffas. Jag minns emellertid hur moster efter mors död helt naturligt intog hennes plats i firandet – ja egentligen hade de redan båda firats jämsides en längre tid. 

Definitionen av en mor behöver inte vara rent biologisk – och ”moderskap” i vidare bemärkelse är jag sannerligen redo att högtidliggöra. 

  

Annonser