Plustid på Timeconsaldot. Det var alltså möjligt att ta ledigt – torsdagsledigt- i morgon blir det en jobbdag till. Dottern och jag hade ärenden på stan. Det instundar några födelsedagar i familjen och systerdottern som avlagt examen skulle också få en hälsning. Vi plöjde av de planerade butikerna. Och så förirrade jag in mig på Indiska.

Vackra mönster, svallande fållar, sommarens glädje i ett läckert paket presenterades i affären. ”Det är min smala lycka att inget finns i min storlek”, skämtade jag både lättad och missnöjd. 

Fast denna gång såg modellerna genrösare ut. Jag dunsade in i provrummet med en drös sommarmode. Allt passade. Utom de plagg som måste bytas ut mot en mindre storlek. 

Jag trodde inte det var sant. Det blev storköp. Fast jag inte har råd egentligen. Men jag har inte råd att lämna plaggen i butiken heller, så sällan råkar jag ut för en sådan jackpot. Jag köper nämligen kläder ytterligt sporadiskt. Behöver inte ha samvetsbetänkligheter över det jag i min stillla sinne ändå betecknar som extravagans, lättsinne, slöseri. 

”Bra”, tyckte maken. Denna månad har vi haft mängder utgifter, nämligen, en stor räkning med anknytning till bilen, mediciner, läkarbesök, nya glasögon. Livets måsten. Att en (i relation rätt anspråkslös summa) lades ner på något som väckte glädje menade maken var positivt. 

Ja, jag köpte några smycken också, såna där tians granna sommarhalsband. Känner mig redo för värme och semester. Helt oplanerat. Sommarfin. 

Vi åt rykande kryddade tacos på underbara lunchrestaurang Eatos också. Med en Sol till. Släckte branden med svalkande glassportioner. 

Stan kryllade av folk, det var examen och skolavslutning i luften. Solen sken. 

Och det var lätt att glömma att finska folket drabbats av den förskräckligaste regeringen någonsin. Få försonliga drag i den skaran ministrar. Vore man inte garanterat vaken skulle man tro sig fångad i en maratonlång mardröm. 

Evinnerligt tacksam är jag över att ha ett jobb att ta kompledigt från och råd att fylla på sommargarderoben (köpa glasögon och lappa tänderna också förstås). Helt andra lagar råder nämligen i många medmänniskors liv. Om inte förr så i en en snar framtid.