En traditionsvetare borde kvällen innan Det Kungliga Bröllopet leverera en insiktsfull analys kring vad det är som driver FOLKET att se på kungligheternas familjefester, ja till den grad leva sig in i högtiden att de bullar upp med bubbel och snittar och kompisarna i krets och t.o.m. plast-tiaror på hjässan. 

Jag är ett undersökningsobjekt i denna analys, emellertid, ty jag har riggat upp för mitt livs antagligen sista svenska kungabröllop – när småprinsessorna slår till svingar jag antagligen bubbelglaset på andra sidan pärleporten.

Jag har läst Svensk Damtidning, kollat sändningstiderna och jag har en flaska rosa bubbel. Och jag ska redan i kväll kolla På Ebba von Sydows intervju med brudparet i TV. I’m all set!

Redo – som varje gång ett kungligt bröllop sänds i våra medier. Varför? Jag kunde ju säga att jag som festforskare har en plikt att kolla in trenderna – de dyker ju alltid upp i dessa sammang – på de stora bröllopen syns  det som blir allmän bröllopssed en tid framöver. 

Jovisst – det är ju intressant. Men – det är något mer också. 

Det är showen, glädjen, den unga kärleken, mysteriet med prinsar och prinsessor, den stora festen, lyckliga i alla sina dagar-effekten. Min dragning till dessa evenemang hänger ihop med mitt romantiska sinnelag och min böjelse för sagor och berättelser med lyckliga slut. 

Jag njuter helt enkelt i fulla drag framför TV:n och torkar några tårar mellan bubbelklunkarna. 

Nej jag kan inte analysera och dissekera det hela, inte skäms jag ett spår heller – underliga tanke.

Det ska bli en riktigt fin TV-sits  i morgon och måtte brudparets saga fortsätta att tindra!