Märkligt hur just sommardagar kan väcka minnen från barndomen, smakminnen, doftminnen, minnen för alla sinnen.

Som i morse på Klobbens havsbad. Solvarm morgon, iskallt vatten. Känslan när man långsamt vadar i, slutligen har vattnet upp till midjan och börjar läsa den magiska ramsan: Ett, två tre på det första ska det ske, på det andra gäller det på det tredje smäller det – på det fjärde ett hopp – och på det femte ett dopp! Hutter ända upp till öronen – förlamande en sekund, sen den sköna anpassningen till elementet.

Och när S hämtar ett eller två smultron hon hittat, ”åt dig mommo”. Ta dem sakta på tungan, sluta ögonen och intensivt koncentrera sig på sommarsmakernas sommarsmak. Så mycket sommar lagrat i ett så litet bär.

Eller när T bjuder på ärter. Elsa Beskow-runda och gröna vilar de i sin skida. Söta ljuvligt primöriga i smaken. Som när man var liten och spritade i sig ärtskida efter ärtskida.

Och dofterna på Halmes konditori i morse – wienerbröd med generösa guldgula vaniljklickar, franskt bröd som har smak, små surkakor med knaprig yta och lite klibbigt innanmäte, bröd som ropar på riktigt smör, bröd som är som bröd ska vara.

Sen till andra barndomsminnen – att få läsa långt in på nästa morgonnatt. Jag har en hög bredvid sängen, en typisk sommarhög. Böcker jag vill läsa om, böcker andra rekommenderat, böcker det gjorts reklam för, böcker jag aldrig lägger ifrån mig.

Ja, ni ser på bilden nedan, den sista läsaren i Skandinavien har greppat Knausgård. Blir han inte mindre tramsig än i sina begravnings- och dödsfunderingar på sidorna 9-12 i del 1 säger vi goodbye rätt snart. I min ålder kan man inte läsa saker som inte gör en läs-salig mera – det hinner man inte.

Kristina Sandbergs Maj sa jag goodbye åt i går. Jag vet att många fängslas av trilogin, men jag blev helnervös på intrig, huvudperson och hackig berättarstil efter ca 90 sidor. Nån sa att det blir oemotståndligt efter ca 50 sidor. Nä. Inte här.

Patti Smiths ”Just Kids” drar mig till sig efter Mapplethorpe-utställningen i våras, Evelyn Waughs Brideshead Revisited vill jag läsa om efter att ha tagit del av en essä i Hufvudstadsdraken i söndags – si, helt intellektfri är jag väl inte.

Barbara Pym är alltid med mig, i en eller annan volym. Fredrik Backmans trea om Britt-Marie får bli bussläsning på hösten. Trams. Tyvärr.

I hyllan hemma finns massor att läsa om – säkra kort, både klassiker och underhållning som verkligen underhåller. På sommaren hinner man botanisera också här. Det är ljuvligt att som ett barn bara kasta sig in i ett någorlunda tidlöst tillstånd – när bara roliga saker behöver göras.
image