Dom här semesterdagarna när man inte ska så myckenstans är nästan skönast. Jag tassar omkring efter den lata frukosten. Tömmer och fyller diskmaskinen, sorterar byke, vädrar lakan. Allt medan Sommarprataren underhåller mig. I morse knäppte jag på Liza Marklund. Tänkvärt, hörvärt, både rörande och roande. Som sommarprat ska vara.

Lite sommarflunsa har slagit till – men turligt nog inhandlade jag två påsar Diktamuste på Santorini, den undermedicinen vill jag alltid ha hemma, annars är jag ingen tedrickare av mått.

Jag tror jag ska sätta mig på balkongen med min kopp och bokhögen jag inhandlade i Stockholm. Ja, ”inte köpa böcker”-projektet är ett glömt kapitel, men ”en bok ut, en in” lever – på vårt lilla lokalbibliotek såg jag en hylla där man får lämna böcker man vill ge vidare – jag har saker som inte är så pjåkiga och nån nog kan bli glad åt, men jag själv vet var engångsläsningar.

Astrid Lindgrens krigsdagböcker, en mastig bok om de teatraliska kungliga begravningarna, en bok om Axel von Fersens och Marie-Antoinettes kärlekssaga – baserad på nytt arkivmaterial, vad sägs om den kompotten! Oemotståndlig!

En lätt lunch och sen ska vi sta och demonstrera, maken och jag. ”Vi har en dröm”- folket samlas på Medborgarplatsen i medborgarrättsliga och mångkulturella tecken. Det känns nästan lite historiskt att sälla sig till skaran som vill öppna vårt härliga fosterland för världen. Då vill man minsann vara med. Fast huvudet är lite tungt och halsen småsträv.
image

Annonser