I morgon drar skolåret igång. T inleder sin tredje årskurs och S – lilla S som jag brukar kalla henne – börjar i första klassen. Visserligen kan hon både läsa och skriva redan, men en milstolpe är det allt. S har fått en mobil och är även i övrigt utrustad för den nya spännande statusen.

Men lite dåligt tycker jag det är med skolstartsceremonier här hos oss. Läste just i bladet att man i Estland har seden att de äldsta eleverna högtidligt leder in nykomlingarna i skolhuset – och prick den 1 september ska det ske, precis som i min barndom.

Inte ens seden att den första skoldagen få en Schultüte, en stor strut fylld med godis och små presenter, har slagit igenom på våra breddgrader. Jag läser på nätet att de första strutarna utdelades i Tyskland i början av 1800-talet. Seden har inte spritt sig stort – märkligt nog, med tanke på hur andra traditioner som påsk- och adventsrekvisitan brett ut sig över vida områden.

Nå, någon måste tillverka strutarna och det måste finnas en aktiv beställning på en sed kring skolstarten. Utbudet brukar följas av efterfrågan – så ta idén, nån tillverkare!

Nästa måndag har vi i alla fall välsignelse av de nya ettorna i Domkyrkan. Den seden väcker blandade känslor, men när det nu sker kvällstid – och helt enligt familjernas egen aktivitet skall väl knorret utebli.

Jag deltar gärna i den ceremonin, det var väldigt fint när T fick sin välsignelse!

Så går spåret mot högstadium och gymnasium och studieliv. Hastigt har dagis och förskola avverkats, i en glimt tycks det mommo.

Som själv känner sig ganska matt efter de första jobbdagarna. Nån sorts arbetsinlednings-strut kunde kanske uppfinnas också. Till uppiggelse för oss som känner trögheten dra det långa strået efter veckor av laglös frihet.

Nå, man kanske kan likna den lilla kryssning väninnorna och jag ska göra till Tallinn i morgon som ett slags belöning för hurtigt startat arbete. Två dagar är tappert avklarade – och nu faller Tütens gåvor över mig i form av bubbel, babbel och skönt strövande i medeltidsstaden.

På torsdag kanske det känns helt naturligt att börja knoget – och nu på allvar!
image

Annonser