Nä. Hur det än går tror jag aldrig jag skriver ut mig ur kyrkan. Byta församling har jag gjort, när det stormade i förra gemenskapen. Då blev jag finsk församlingsbo ett tag, inget galet med det.

Nu är jag Esbobo vorden och hänger mest i Domkyrkan. Som är flott med sina väggmålningar och åldriga anor. Hjälpgumma har jag fått agera där, hjälpgumma var jag också i dag när vi firade gudstjänst i fina Karabacka kapell. Som är ett verkligt spännande kyrkorum, renoverat 2001. Ikonografin delar meningarna! (Se nedan) Jag gillar!

Vad skulle jag ta mig till på söndagarna om inte gudstjänsterna fanns? Svårt att säga, högmässan är mitt tillhåll, där må nu predikas hur det vill. Jag har min egen kontakt uppåt, men miljön är viktig.

I dag hade jag i gemenskap med ett gäng andra (för mig tidigare okända församlingsbor) skapat gudstjänsten, valt psalmer, texter, formulerat hela fadirullan. Det kändes bra!

Jag vet inte varför jag vill ha kyrkan i mitt liv, envisas trots att tiderna och åsikterna växlar. Dottern blev i dag gudmor åt liten blivande församlingsbo. Viktig syssla, det heliga kombinerat med viktigt kamratskap med gudbarnet.

Ingen annan än kyrkan koordinerar sån här gemenskap. Det finns både det ena och det andra ingen annan än kyrkan värnar om. Tänk på det – innan ni trycker på ”jag skriver ut mig”-knappen – om ni är i sådana funderingar, alltså.
image

Annonser