I dag har varit en speciell dag. Det blev att distansjobba hemma, ingen annan råd, bussarna stod ju pga strejk och maken fick starta i ottan för att med säkerhet hinna fram till studentskrivningarna.

Jag hade försett mig med en rejäl bunt manuskript att gå igenom i hemmets ro. Lite sovmorgon tog jag, för det har varit rätt intensivt några dagar.

Vi har påmints om hur vardagen med aktiva barn i skolåldern är, nämligen. Dottern och maken hade jobbresor samtidigt så vi tog hand om flickornas torsdag, med övernattning.

Det ska organisation till i skolbarnfamiljer, kom jag ihåg. Man får inte glömma att det ska vara gymnastikkläder med och ombyte till gummistövlarna och mapparna för eftermiddagskören.

Man måste komma iväg på slaget, skolklockan är obönhörlig. Flickorna var fenomenala. De har båda lärt sig kravla upp sig när budet går. De äter corn flakes med schwung, de klär på sig och borstar tänderna. Ju snabbare ni gör det, desto längre får ni spela på mommos och mofas iPadar innan vi ska iväg, manade jag.

Ingen fara, klädda och helutrustade tågade vi iväg mot skolan klockan 7.45, flickorna och jag. Nu kom jag ihåg hur mycket man hinner prata på skolvägen. Både det ena och det andra avhandlades, och på vägen anslöt sig en liten klasskamrat till vår morgondiskussion. Men hu, vilken cykeltrafik på vägarna runt skolan!

På eftermiddagen på slaget 14.45 vandrade flickorna iväg från skolan till Församlingens barnkör som övar i kapellet beläget hundra meter från vår dörr. Jag mötte dem där 16.30 och sen handlade vi tillsammans, funderade ut vad vi ville äta. Och valde glass till söndag då de åter ska övernatta hos oss.

Väl hemma hade mofa dykt upp och nu skulle ätas fort, ty sedan stundade T:s scoutmöte, 19.15. Mofa agerade kock – spagetti bolognaise, förstås – S satte igång med matteläxan och T erinrade sig plötsligt att hon hade prov följande dag i ett ämne vars mysteriösa förkortning betydde Miljö och Natur. Fram med biologiboken och full fart med mommo som utfrågare och T som examinand. Sniglar och snäckor, växtens och blommans delar, mommo lärde sig lika mycket som tredjeklassisten.

När scouten återvänt från kvällens spårning återbördades flickorna hem, duscha och byta till pyjamas hann de just innan mammas taxi svängde in på gården.

Och så började rumban fredag morgon igen, med alla engagemang och allt komihåg.

Trasslet med den busslösa dagen utsträckte sig givetvis också till skolorna – T blev hängande i skolan efter en kortkort skoldag. Då hon erinrade sig att mommo ju skulle jobba hemma i dag ordnade hon påpassligt skjuts till Sökö med en klasskamrat – ja, allt förbereds och okejas givetvis först med mobilsamtal dessa dagar.

Så jag fick eftermiddagssällskap, bjöd på smörgås och mjölk, fick höra hur provet gått och mycket annat. Jag kan inte nog glädjas åt hur praktiskt det är att bo såhär nära varann!

I morgon är det simskoledagen och vi ska ordna med den rumban också, mor och far ska iväg på kräftskiva. Det är ju weekend och inga andra tidtabeller efter det. T och jag ska jobba vidare på en Ifolor fotobok om sommarens resor, vi ska laga Tostadas tillsammans och hinner läsa flera böcker vid läggdags än vi hann med i onsdags.

Jag har fixat popcorn och Mini Taco Tubs att äta på söndag. Kanske vi besöker Medeltidsmarknaden vid Domkyrkan. Om vi känner för det. Men annars slarvar vi bara här hemma. Vardagen är mångsidig och jäktig redan när man är 9 och nästan 7. Ibland kan det vara skönt att bara välja mellan att spela sänka skepp eller läsa (dom redan lite för barnsliga, men tryggt välbekanta) barnböckerna som finns i ett speciellt skåp hos mommo och mofa.
imageÆ

Annonser