En weekend, både soldränkt och ösregnig om varann, är förbi. Snart oktober, kan man tänka sig. Vi lyckades besöka de medeltida marknadsevenemangen vid Domkyrkan utan att bli dyblöta. Åt enorma plättar, matade får, klappade en ponny, prövade på bågskytte och beundrade en estnisk smeds arbete. Flickorna – barnbarnsbarnbarn till smeden Anton i Fiskars – var trollbundna – här tillverkades spikar på löpande band.

På Glims gårdsmuseum spelade både blåsorkester och spelmanstrio, här glufsade mofa grillkorv medan flickorna snurrade på lyckohjulet. Efter tre varv hade båda flickorna lyckats vinna en påse. Fjärilar och humlor yrde kring prunkande höstblomster. Och just när vi satt oss i bilen hemåt brakade tidernas regnskur lös. Hemma i Sökö var det solgass igen. Fin helg.

Sen bidde det måndag och då är det Chi Ball yoga. Jag har kommit in i en viss koncentration där nu, med följden att jag faktiskt klarar av att hålla balansen på ett ben (en stund i alla fall) och kommer i nån sorts version av den klassiska hundställningen. Och bäst av allt – jag tappar tankarna på allt annat just dom 75 minuter då Suvi med lugn ljus stämma dirigerar oss i de olika momenten.

Ibland kommer jag ihåg att jag är en del äldre än många i sammanhanget. Det var i går när Suvi skrattande berättade att det är ett ofta konstaterat faktum att om många kvinnor länge vistas tillsammans kommer deras menstruationscyklar att koordineras.

Hur som haver med det – men det slog mig då att det är eviga tider sen den tidtabellen spelade in på mitt liv – ja, jag hade faktiskt glömt att sånt fanns, så till åren är jag!

Annars läser jag goda råd på lappen om senhöst-yogan Suvi sammanställt. Där finns faktiskt mycket att lägga på minnet: gör ditt liv enklare och mer balanserat, lär dig koncentrera dig och släpp de bekymrade, skuldfyllda och misstänksamma tankarna. Sköt om dig själv och dina människorelationer. Sträva till balans (där kom det igen) i ditt agerande, bry dig om andra människor och respektera dig själv. Inga dåliga funderingar.

”Mommo, i vilken ålder sku du villa dö”, frågade S på tal om ingenting i helgen. ”Jaa”, drog jag på svaret, ”så länge jag nu är någorlunda frisk är det väl ok att leva”.

Barn frågade svåra och djupa saker. Under sensommaren, skördens, näringens och balansens tid är det säkert lämpligt att fundera på hela livsloppet i lite bredare perspektiv. Att jag skulle bli yoga-vän hade jag då aldrig trott. Så vem vet vad annat som kan dyka upp ännu.

Den som lever får se, säger ju ordspråket.
imageimage

Annonser