Häromveckan blev jag, som traditionen ofta bjuder, intervjuad om det i afton timande Halloweenfirandet. Denna gång hade journalisten en klar fråga – hon hade ifjol hittat en halloweenpumpa på Sandudds begravningsplats sida vid sida med de sedvanliga allhelgonalyktorna. Vad tyckte traditionsvetaren om detta, passade det sig och hur stod det i övrigt till med Halloween i Finland just nu?

Det blev en sida i hufvudstadsdraken där man längst ner konstaterade att Folkkultursarkivet (som arkivarie Ekrem understrukit) inte tar ställning till seders olämplighet eller lämplighet, men att tidningen gärna ville höra vad läsarna tyckte om pumpans placering.

Tyckte, det gjorde man. 80% av dem som svarade på tidningens enkät ställde sig negativt till pumpan. I den milslånga kommentartråden på FB gav läsarna uttryck för sin åsikt både om pumpan och hela halloweenfirandet. Det var ord och inga visor: Dårbollsidéer! Vart är vår värld på väg? Vedervärdigt! Osmakligt! Fult och förfärligt!

De negativa omdömena överbjöd varann. Nåväl. Samtidigt har jag noterat att seden i år alldeles uppenbart etablerat sig slutgiltigt i Finland. Aldrig förr om åren har jag sett så många utklädda personer på stan – tydligen på väg till fester med halloweentema. Aldrig har dagen heller i samma mån figurerat i annonsfloran. Aldrig har så många gillande åsikter uttryckts i de sociala medierna och så många foton av firandet i hemmen publicerats.

Så är det bara.

Men att ”Spökkarnevalen har spridit sig till begravningsplatsen” (som artikeln i Hbl rubricerades) kunde jag inte se några bevis på när jag i dag besökte Sandudd (och gjorde en extra lång vandring för att kolla upp saken).

Nej, där var det business as usual, folk pysslade med granris och ljung, lyktor av sedvanligt slag lyste, det var som på julen, fast lite mindre ruljans kanske. Men inga pumpor såg jag.

Min åsikt är förresten att Allhelgona fått ett definitivt lyft nu när helgen ställs i kontrast mot de ”hedniska” bruken. Aldrig förr har vår egen högtid varit så mycket framme i alla medier som i år, vill jag mena!

Och jag tycker ju personligen att vi har rum för allt. Pumpan på graven kan ju ha varit en engångsföreteelse, kanske en personlig present till mormor av ett barn som tyckte den blev så fin! Eller kanske vi har pumpor på varannan grav framledes? Vad vet jag, bäst att inte yttra sig tvärsäkert när det gäller traditioner, de flackar sina egna vägar.

Så här traditionell såg vår familjegrav ut i kväll – se nedan. Jag tror kanske att farfar hade glatt sig åt en grann pumpa barnbarnsbarnen velat hylla honom med.

Men farmor och salig far hade nog enigt reagerat med ett rungande:
”Osmakligt, förfärligt och vedervärdigt”
image,

Annonser