”Aj vad det är skönt med lite retreat”, utbrast maken nyvaknad i vårt rum på Haiko gårds spa. Närmaste planerna var en god frukost, en tur in till Borgå, lite lunch, vård och massage, bastu, poolen, en tupplur och sist middag på herrgårdsrestaurangen.

”Det här är inte retreat”, protesterar jag, en retreat ska ha en andlig dimension. Men enligt definitionen på Wikipedia behöver den faktiskt inte ha det. Att dra sig tillbaka från det vardagliga och under denna time-out ladda batterierna definierar också ordet.

En personalvårdande åtgärd, kan definieras så står det också. Och det är ju det sistnämnda vi är på nu – Helsingfors stad belönade sin 60-åriga trotjänare med lite ompyssling. Medföljande sällskap fick lite rabatt, roligare att vara två.

Så här latar vi oss nu, snarket går i mjuka hotellsängen invid fast klockan är ett på dagen, jag har plockat med mig en bunt böcker och tidningar, vi har bubbel på kylning och snart ska vi undergå varsin behandling. Maken ska genomgå skönhetsbehandling för män och jag få indisk skalpmassage.

Tur att kumpanen sen dryga 40 år ännu har förmågan att överraska. Jag hade trott att han skulle välja vanlig trygg fotvård. Men nej, han blev nyfiken på den manliga skönhetsvården. Och så blev det!

Det var Jörn Donner som häromdagen sa i nån intervju att det viktigaste i livet är att aldrig tappa nyfikenheten! (Jag vet inte varför den av mig tidigare som olidlig stämplade Donner plötsligt har börjat kläcka fina genomtänkta – och genomlevda – visdomar i alla sammanhang. Jag finner mig citera honom titt som tätt!)

I morgon ska vi hem med fart, ty tjänstgöring som kyrkvärd väntar i Domkyrkan och sen blir det farsdagsmiddag hos dottern.

Kanske hinner jag med ett dopp och lite bastu innan vården. Eller nej, jag ska bläddra lite i den fina jultidningen jag köpte. Inne i Borgå låg julen liksom lurande i väntan på att om några veckor få brista ut i jublande glans. Då blir Borgå julstaden – en vidunderlig sådan! Nu var det tyst, ett stort kinesiskt turistsällskap som ville ha hjälp med att få fotografier av sig själv vandrade omkring på de annars tomma smala gatorna, lite Halloween fanns kvar i pyntningen, något var framplockat av julfärger, men inte mycket.

Lite måste man ju köpa förstås, det är varje turists plikt och glädje. Sätta hjulen i rullning, brukar jag försvara mig när jag löper amok lite i nån pyntbutik. Där försäljaren dessutom i förejulstider ännu har tid att prata lite personligt och trivsamt med varje kund.

Jo, det är nog härligt med retreat också i denna sekulära form. Att hoppa ur det ingrodda och låta lättjan och improvisationen styra.

image

image

image

Annonser