imageÅterkomna från kungliga hufvudstaden är vi dottern och jag.  Vi fick båda lite skattepengar i retur och satsade på en snabbtur till Stockholm. Vi brukar göra en vandring i vår egen huvudstad en fredag inför jul – och i år föreslog E att vi gör den i grannlandet, när lite fyrk fanns.

Så vi bokade flyg och Hotell Rival vid Mariatorget, värdens bästa övernattningsställe. Ypperligaste läget, vänligheten, frukosten, genomtänkta utrustningen i rummet.

Sen promenerade vi i två dagars tid. Runt Östermalm, kring NK och Kungsträdgården, i Klara och Gamla stan, på Skansen och i Rosendals trädgård, runt på Stockholms slott.

Till sist kände jag åldern i mig och det knep i muskler och senor jag inte tänker på till vardags. När jag blev grinig placerade dottern mig i nån mysig miljö och lade fram ett glas rött på bordet. Och så gick vi några kilometer till.

Som vanligt var Stockholm både hemma och borta. Tusentals flera adventsstjärnor i fönstren än i Finland. Men mycket kortare öppethållningstider. En annan stil på jargong och umgänge jag för min själ inte kan lägga tummen på precis. Men som gör att jag i Sverige försöker uttrycka saker med lite flera ord, lite mer personligt och – ja, jag vet inte – annorlunda än här hemma.

Man tvekar inte att ta plats i Sverige, står som ”pinnan i kakkan” och går inte ur vägen när man ställt sig nån stans. Men är världens mest charmerande om en liten finländare försöker komma förbi en. Jag tycker alla – ja, hemskt många – är rysligt resliga i Sverige. Ja, allt är lite mer på något sätt.

Det känns både trevligt och obekvämt, på ett svårtolkat sätt.

Detta underliga förhållande två folk emellan som ju en gång haft samma kung och samma lagar. Men som aldrig blir lika ändå.

Det var befriande att taxichaffören som levererade oss till hotellet ställde frågan om dottern och jag var från Göteborg eller Malmö. Lite obegripligt, men trevligt på något sätt.  Varför det nu inte skulle duga att man kommer från Esbo i Österled.

Men i Stockholm serveras man SOS -sill, ost och snaps! Det gör att åtminstone dessa finlandssvenskar känner sig hemma.