imageJulafton är över och vid ett lättjefullt juldagsmorgonkaffe finns tid att blogga lite. Om några timmar ska det firas 7-årskalas hos oss, fröken S har efter en termins skolgång äntligen nått sin födelsedag. Det blir hot dogs, toscakaka, jättisglassar, marchmallows, allt enligt jubilarens önskan. Och lite annan mat också, för mer vuxna preferenser.

Vara låtsastvilling med Jesus är ok, bara det satsas också på födelsedagsbiten av firandet. Och det har S mor alltid vinnlagt sig om att göra.

I år bjöd julaftonen på några nyheter: på dörren bultade nämligen en liten energisk skäggprydd julgubbe med tomteassistent, smygande via gårdsdörren kom de med säck och lykta.

Annat hade de unga festfixarna också hittat på. Vår tradition att inleda kvällen med julstrumpor á la Storbritannien hade getts ett nytt stuk. I varje strumpa fanns nämligen en lapp med en beskrivning av nästa person som skulle få plocka fram sin gåva ur strumpan. Man skulle alltså via texten identifiera familjemedlemmen.

”Du älskar scarfar. Det händer oftast nånting kul när du är med. Du gör alltid allting för oss, t.ex. läser och leker”, stod det på en lapp. Med texten Mommo överst och en liten illustration av gåvomottagaren.

Det var T som hittat på detta, texterna om alla familjemedlemmar var  kärleksfullt och roligt avfattade. ”Vi grälar ofta, men nog är vi bästa kompisar ändå”, kunde syster S identifiera sig med, t.ex.

Min lapp ska jag titta på varje gång livet känns trögt. Och försöka hålla fast vid formuleringen att det händer nånting kul när jag är med. Också när jag umgås med andra än barnbarnen.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser