Något jag säkert kommer att sakna när jag hoppeligen når pensionsåldern är det kära besväret att ta ut de sista semesterdagarna från förra året. I kontrast till knoget på jobbet, alltså.  Jag spar och pantar alltid på de dyrbara lediga dagarna – ofta så till den grad att jag har rätt många kvar när semesteråret byts. Då ploppar jag in dem lite hipp som happ – på fredagar – det kan bli ganska många fyradagarsveckor såhär års.

Vad hitta på när man inte styr stegen till Riddaregatan 5 i arla morgonstunden? Att planera programmet är också en fröjd. Jag vägra städa och reda upp och sånt. Nej, det ska vara roligt hela dagen. 

Dyrt behöver det inte bli heller, med lite tur. Det var iskallt i dag så jag höll mig inomhus. Sinebrychoffs konstmuseum visade äldre rysk konst, där går jag in gratis med ett museikort. På bio såg jag fina ”Brooklyn” – där betalade jag med de kultursedlar jobbet tillhandahåller. 

Sen var det öppning av nya basutställningen på Ateneum, fritt inträde, minsann. Rätt rymligt i salarna, det var ju mitt på dagen. Rymligt på väggarna var det inte, däremot. Man har återupplivat det gamla sättet att hänga konst på utställning, tätt, från golv till tak. 

Mycket spännande – men jag vet fortfarande inte om jag tyckte att konstverken inspirerade varann och skärpte åskådarens sinnen  – som avsikten var – eller om de tvärtom inte riktigt kunde andas fritt så nära varann.

Det enda som kostade idag var en posh lunch på Stockmanns vind. Med vin. 

Sen sov jag en jättelång eftermiddagslur hemma och påskpyntade lite. 

Det är mycket jag inte kan och förstår mig på här i världen – men underhålla mig själv det kan jag.

Och ibland – men jag understryker, bara ibland – är det roligt att bestämma precis allt själv.

  
Bedrägligt varmt och soligt såg det ut från balkongen. Men det var iskyla och halka som gällde.

Annonser