Den här tiden på våren är jag alltid hängig, sömnig och omotiverad till annat än att börja planera sol och sommar. Det är en bökig vår jobbmässigt, några manus går inte framåt, jag har föredrag att hålla (i sammanhang där jag känner mig kort i rocken, eller åtminstone utstyrd i fel kostym), nya organisationen ska planera nästa års verksamhet (känns särskilt omotiverat för en som mentalt packar ihop arbetsrummet) och därtill har jag förordnats till en arbetsgrupp där jag definitivt är av fel sort.

Därför var det roligt med en liten timeout, och den inföll i går. Närmaste kollegan är lycklig nog att pensioneras om några veckor och någon (?)  i organisationen hade tänkt ut att att festseminarium skulle tillställas för att högtidliggöra detta. Det ordnades alltså ett seminarium om festseder, ett av den avgåendes specialområden. 

Det visade sig att det hela blev genomroligt. Även undertecknad tingades som föredragshållare och och vi fann att salen fylldes av gamla arbetskamrater, en stor del av den nuvarande yrkeskåren i huset och vänner från olika tider. 

Festföremålet fick sola sig i uppmärksamhet, beröm och värme. När det regnar på prästen droppar det på klockaren, så också jag fick mig lite roligt till livs. Prata med folk jag inte sett på ett tag, tilldelas lite klappar på axeln. Bubbla och mingla till dess bara några gäster blev kvar. De sista mohikanerna skålade lite till på Stockmanns vind. 

Varje blivande pensionär borde få en avslutande period av rosenbuketter, skålar, vackra tal och uppskattande omdömen! Ännu är avslutningslunchen och slutkaffet kvar – och sen – ja sen får jubilaren allt fortsätta på yrkesbanan, ty det avslutande magnum opuset om finlandssvenska festseder är ännu på hälft. Vi lär hålla på ännu när jag hoppeligen går i pension om tre år. 

Sen har vi gjort vårt, andra får ta över. En annan era med helt nya idéer är i antågande. 

Jag tror inte det blir vemodigt alls, nej det är dags. 

Men innan ärmarna kavlas upp för de sista nappatagen ska vi njuta av sippor, värme, sol och jag av semestern. 

Hoppas på en lika rolig avslutning om tre år. Nej, seminariekonceptet hörde ihop med denna jubilar.  Bubbel, snittar, kramar och några snälla ord räcker gott. Ja, och sen är jag nog hemskt svag för rosor.